Rutin, orutin och straffsparksavgörande
Ser åttondelsfinalen i franska cupen mellan Lille och Kennet Anderssons gamla Caen som nu ligger i andradivisionen. Det är 3-3 efter förlängning. Det är en erfaren målvakt i Lille och en ung. klen och ganska kort men akrobatisk keeper i Caen som räddad laget flera gånger under matchen.
Det är bra skyttar. Den första på den akrobatiske målvakten är en ”stoppstraff” – skytten stannar, håller igen pendlingen och rullar in den medan målvakten är på väg mot ett hörn. Själv gissar jag på vart skyttarna ska slå bollen och får överraskande ofta rätt, faktiskt nästan varje gång. T o m den enda straffen som går mitt i målet ”läser jag”: ung, självsäker forward som går med bestämda steg men förmodligen grips av nerver och slår en usel och lös straff, nästan mitt i mål. Det efter att de två första gått i målvaktens vänstra kryss.
Däremot går målvakterna ofta helt fel. Att den unge målvakten gör det är naturligt men att den gamle erfarne gör det 3 av 5 gånger förvånar mig. Han är Nigerias landslagsmålvakt Vincent Enyeama och han är inte på en enda boll. En gång slänger han sig rätt men använder enbart ena armen för att nå ned till stolproten och så går bollen två decimeter ovanför hans underarm eftersom han lyft den andra armen väldigt högt. Det är vackert, ser ut som balett men är knappast speciellt funktionellt – med andra ord är han liksom många andra västafrikanska målvakter en ”crowdpleaser”.
Enyeama har för övrigt också sänkt bort ett mål i början av matchen genom en förfärlig tabbe.
Båda lagen sätter sin fem första straffar, flera av dem snyggt och otagbart. Som så ofta avgörs straffsparkläggning på straffar 11 och 12 eftersom de inte är ordinarie skyttar. Lille skjuter först, den unge Caenmålvakten går rätt, har den handen på bollen men inte tillräckligt starka handleder. Det är första och enda gången en av målvakterna är på en boll. Den unge straffläggaren för Caen skjuter cirka två meter över ena krysset – det är en helt galen straff men samtidigt kan man inte klandra honom – möjligtvis lagledaren som lät honom skjuta.
En anmärkningsvärd sak är att ingen slår straffen med högervristens insida – det vill säga öppnar upp för en bredsidesstraff till höger men träffar sedan med långt fram på foten så att bollen går till vänster. Det är väldigt vanligt i de större ligorna och i CL ( och jag har nästan bara sett högerskyttar göra det) men ingen gör det här – finns det en konservativ fransk straffsparksteknik?
För övrigt är Enyeama är också föremål för en av dessa helt vansinniga texter om målvakter och statistik. Något ”fotbollsexpert” har räknat fram att Enyeama är ”Europas bäste målvakt” det här spelåret eftersom han släppt in minst mål på flesta skott bland de ligor som experten tycker är jämförbara. Att man bara får publicera sånt här nonsens….
About this entry
You’re currently reading “Rutin, orutin och straffsparksavgörande,” an entry on Maxtiotår
- Publicerad:
- februari 11, 2014 / 23:57
- Etiketter:
- Lille Caen, Målvakter, starffar, Vincent Enyeama
No comments yet
Jump to comment form | comment rss [?] | trackback uri [?]