Om det förstärkta dödhotet mot Ystad IF:s handbollsspelare

Med tanke på de 2,5 miljoner människor som är på flykt terrorns Syrien. Med tanke på alla afrikaner som riskerar livet, och ofta förlorar det, för att ta sig in i EU. Med tanke på alla människor världen över i nöd, miljoner efter miljoner liv, känns målvakten i Ystads IF som en stor självupptagen idiot när han hävdar att nu måste laget ”slåss för livet”.

Jag tror inte att Fredrik Ohlander är en idiot. Jag tror han var en fortfarande andfådd, ”nyförlorad”och ångestfull elitidrottare som letade uttryck för sin oro. Det gick inte så bra den här gången.

Framförallt tycker  jag att sportjournalisten Gustav Persson och redigerarna på Kvällsposten har ett ansvar och borde tänka över vad de sätter för rubriker, på vilket sätt de utnyttjar idrottare och varför.  Speciellt med rubriken ”slåss mer för livet” –  som om det enligt Ohlander inte räckte med att bara slåss för livet längre, så där i allmänhet, i Ystad…

Att förvanska citat tycker jag är åt helvete, rent ut sagt. Hade jag varit idrottsman hade jag talat om för tidningen att de antingen citerar normalt eller inte alls. Kanske beror Gustav Perssons citatanvändning på oerfarenhet, kanske tycker han det var ”läckert”, kanske har han inte tänkt på det eftersom han förmodligen ständigt letar  bra kvällstidningscitat. Det hade dock räckt med ett litet ”som om”, en förstående journalist, en  ystadsbo som inte verkar fullt så korkad, så hade vi förstått.

Många sportjournalister skulle nu hävda att det framgår av kontexten att det inte ”gäller livet” , att det enbart är ett uttryck. Samtidigt behöver jag endast vända blad i Kvällsposten så hittar jag förmodligen en historia om människor som rent konkret kämpar för sina liv, som kanske redan mördats, rånats eller är dödssjuka. Verkligen är inte längre bort än så, speciellt inte i en kvällstidning.

Ifall ord är ens jobb måste han skapa sig ett förhållande och en moralisk relation till dessa ord. Att hävda att ord inte ”är så viktigt eftersom alla förstår” är att håna både språket , sig själv men framförallt läsarna, inklusive Fredrik Ohlander.