Lösningen på den norska dopninggåtan?
Även jag gläds över lördagens resultat i längdåkningens damstafett i Sotji. Dock inte speciellt mycket åt ett svensk guld utan över en total norsk kollaps. Genom en fantastisk uppåkning av Charlotte Kalla besegrade Sverige de andra C-nationerna som låg framför i spåret. Jo, C-nationer för det finns bara en A-nation i damernas längdåkning den här vintern – Norge. I Världscupen har norskorna ofta vunnit med stora marginaler. Före sitt andralag. Norskorna är individuellt 1.2.3.4 i Världscupen. Svenskorna är 11.33.45 och 66, ungefär.
Jag vill hävda att rent fysiskt, åktekniskt o s v kan det här inte hända. Den svenska tjejen som är på delad 66:a i världscupen är det för att hon åkt en massa lopp men tillhör den kategorin som ännu inte tagit en enda poäng. Hon skall inte kunna åka ifrån världens näst bästa på ett OS.
Att Sverige slår Norge i stafett är som om Sveriges herrar på friidrottens 4 x 100 meter slår ett otestat Jamaica med Bolt i spetsen. I OS. Visst det är otänkbart, även ur det perspektivet att Sverige aldrig skulle ta sig till förbi försöken i OS på sprint utan att dopa sig minst lika mycket eller mer än jamaicanerna. Medan i längdåkningsstafaetten får alla vara med. Alla får till och med vinna, även de som är så mindre bra att de aldrig tar ens en poäng i Världscupen…
Något är alltså fel och för tredje gången i rad skyller norrmännen på sitt vallateamet och för tredje gången i rad köper världspressen förklaringen. Liksom norrmännen i allmänhet verkar göra. Till saken hör dessutom att det inte är speciellt svårt att valla i Sotji med 5-10 plusgrader och en bana nästan helt i sol. Ingen annan nation har ännu skyllt på felvallade skidor utom de som lägger ned störst resurser på det – som har 15 vallningsexperter på plats och en jättelik långtradare till bod. Och de gör samma misstag tre gånger i rad.
Låter det sannolikt?
De har inte sämre skidor eller stavar, de hade inte sämre självförtroende, de har tävlat just här förr och varit traditionellt överlägsna. Det är knappast nerverna, det är knappast att tjejerna alla fått en helt oplanerad mens samtidigt, att den ev. negativa effekten hållit i sig i fem dagar och att alla reagerat lika fatalt på det. Det hade annars varit den absolut största menskollapsen i idrottshistorien – det finns ett par, dock inte så omskrivna.
Så varför? För mig är det enkelt – det måste ha att göra med dopningen. Min utgångspunkt är att att skandinaviska skidåkare dopat sig i alla tider. Inte alla och inte lika bra men då en nation tokdominerat under några år så är det dopningen som varit avgörande.
Jag vet naturligtvis inte vad i felet består men någonstans i dopningsförfarandet gick det fel. Istället för att vara toppade tvingas norskorna köra på en kapacitet som är lägre än de har när de är odopade. Jag är övertygad om att norskorna kunnat vinna gårdagens guld odopade – eftersom man inte kan vara så överlägsen utan att redan ha en extremt hög kapacitet.
Men att de nu tvingas glida fram och skämmas över ett helt OS är uppenbart – liksom att någon av de 15 i vallateamet förr eller senare kommer försöka rentvå sin heder och sitt namn. Även om de är norrmän, även om de är dem som aldrig dopar sig.
About this entry
You’re currently reading “Lösningen på den norska dopninggåtan?,” an entry on Maxtiotår
- Publicerad:
- februari 16, 2014 / 07:57
- Kategori:
- Dopning, Etik, Idrott och moral, Norge, OS 2014, Vintersporter
- Etiketter:
- Dopning, Kalla, Norge, OS-guld, Vallakollaps

No comments yet
Jump to comment form | comment rss [?] | trackback uri [?]