Stämplingar

Varför är det OK att  gå med sulan mot en liggande målvakt men inte mot en fot eller annan sula ute på plan?

Jag har aldrig förstått det här men verkar vara ganska ensam om att ifrågasätta det.

Chelseas John Terry vräker sig fram på en frispark. Han lyfter högerfoten och kastar sig med den först mot Evertons Tim Howard. Howard blir så rädd att han fumlar in bollen i mål, Terry är över huvud taget inte på den – han bara kastar sig fram med sulan en halv meter över marken.

Ifall samma situation hade inträffat ute på plan hade det blivit frispark, ifall han träffat även varning – men här belönas det alltså med mål.

Det är något sjukt med hur målvakter förfördelas och anses kunna tåla allt sånt som utespelare inte gör. Och dessutom stämplas på överkropp och ansikte…

Det här är inget specifikt för England även om det är vanligare här – målvakter är historiskt sett mer oskyddade i England och anses kunna tåla mer. Men även i Sverige är det vanligt med att domarna ignorerar stämplingar mot målvakter.

I det här fallet vill jag stämpla domarna som favoriserande utespelarna. Jag tror det behövs några elitdomare som själva varit målvakter på hyfsad nivå för att attityden till stämplingar ska förändras. Först när en domare själv upplevt känsla, och överlevt, att någon som kastar sig in och stämplar dig i ansiktet, bröstet eller mellan benen, kommer vi få en likhet in för reglerna – förändring i fotbollsvärlden.


About this entry