Ge hockeysilvret till Finland (uppdaterat)

Först och främst visar den här såpan hur inkompetenta  82-årige  ”Lammet” Ljungqvist och hans provrörspoliser är. Alla aktiva vet att den enda risken som finns för att åka fast är slarv eller att tokdopa sig. Ifall elitidrottarna ligger fel i fas får de helt enkelt låta bli och istället tävla i det totalt hjälplösa tillstånd som inom cykling kallas ”vatten och bröd”  – med resultat därefter.

Naturligtvis med undantag för alla manliga norska längdåkare som alla vallat fel och samtidigt så kapitalt misslyckats med formtoppen. Det tål att understrykas – norska skidåkare har aldrig dopat sig. De har bara lite mer otur, även historiskt sett, än alla andra.

Allt snack om hur IOK/WADA ska fånga dopare faller pladask när de ansvariga inte ens kan leverera ett resultat i tid. Det ska ta högst 24 timmar att analysera. Enligt reglerna ska de kontrollerade informeras senast 48 timmar efter provet tagits. Nu tog det 96 timmar – imponerande!

Men hur man än vrider och vänder på det så spelade Bäckström mot Finland i semin med förbjudna preparat i kroppen. Och enligt den finländska dopingchefen med en mängd som överstiger gränsen fyra, fem gånger. Med andra ord är det troligt att Bäckström kastat i sig en rejäl mängd piller, inte enbart för att mildra hans allergier utan göra som man gör i NHL, öka prestationsförmågan. Så här säger Ljunqvist i Sportbladet apropå nivån ”Bäckis” stoppat i sig: ”

Arne Ljungqvist menar också att gränsvärdet för pseudoefedrin är väldigt högt.

– Förut fanns det ett gränsvärde på 15 nanogram per milliliter, då tillhörde jag dem som tillstyrkte att man tog bort pseudoefedrin från listan då det hade en svag stimulerande effekt. Men när det sedan återfördes på listan för fem år sen var det med ett gränsvärde som är 10 gånger högre än dåvarande nivå. Ett gränsvärde som ligger så högt att det krävs höga doser för att nå dit, säger han”.

Att sedan IOK och Int. hockeyförbundet inför OS inte kunnat enas om gränsvärdena är ytterligare en pinsam skandal men det ändrar inte fakta – en dopad Bäckström besegrade Finland. Och eftersom IOK numera stänger av och fråntar idrottare i efterhand, trots att man inte lyckats bevisa det i samband med tävlingstillfället ser jag inga förmildrande omständigheter vad gäller straffskalan.

Så förutom den svenska hockeyledningen, IOK och Ljungqvist måste naturligtvis Bäckström straffas med två års avstängning. Och självfallet det svenska lag som tog silver. För var går annars gränsen för lagdopning?

Går gränsen vid två som i längdåkningens sprintstafett? Eller fyra som vanlig stafett?  Vid 11 som ett fotbollslag eller ca 16 som i ett hockeylag? Om den fantastiske målvakten Henke varit dopad – hade det inte varit en helt avgörande dopad prestation för finlandssegern? Och Bäckström var Sveriges bäste center i den matchen.

Så det går inte att dra en gräns och då måste det innebära att är en i laget dopad är hela laget dopat, och förlorar.  Därför måste Sverige fråntas silvret!