Målvaktsskador: Radiusfrakturer

I dubbla skjortor. och nyklippt!

Ska man skriva en bok om målvakter så får man inte tveka att testa några riktiga målvaktsskador då och då. Brutna och stukade fingrar har jag redan gjort, revben och ljumskar likaså. För att inte prata om knän. . Plus en del annat som t ex en riktig Bert Trautman, FA-cupfinalen 1956. Sedan i torsdags tränar jag nu på bruten handled, vilket är en väldigt enehanda upplevelse.

Radius, eller strålbenet, är av vid handleden. Dessutom har jag en fraktur i själva radiusbenet och en bit som ramlat av så det blir operation i handbollstaden Lund i nästa vecka. Känns så som om de ortopederna borde ha rätta handlaget Sedan väntar nytt gips i 4-6 veckor och rehab på det. Missar med anra ord seriepremiären ganska grovt.

Så var det värt det?

Nja, kanske inte för det första jag fick få hjälp med var att klippa av allt håret: det är jobbigt att tvätta med en hand och gips och jag kan inte sätta på hårknut så håret rök. Jag kan bara använda skjortor och alla skor jag äger har skosnören vilket är jobbigt ­– eventuellt får jag flytta hem till tjejen och hennes lille kille för efter tre dygn med korv, olja och hemmagjorda ciabatta börjar det kännas lite…   …enahanda. Mat lagas vanligtvis med två händer….

Varför?

Jag har tränat extra handleder hela hösten och fram till nyår. Sedan har jag med ett kort avbrott varit förkyld och orehabad i sju veckor när jag tränade lätt på onsdagskvällen och så fotbollsträningen på torsdag lunch.

En annan är naturligtvis att mitt skelett är klenare efter cytostatican. En tredje orsak var att den som sköt, på halvvolley från 15 meter var Henrik som verkligen har ett grymt tillslag. Han sparkar en boll 100 meter när det är vindstilla. En fjärde att Pumabollen (samma träningsboll som MFF använder) ansågs något lätt och fick extra luft precis innan.

Men den helt avgörande skadebetingelsen var dock mitt val av räddning, det bör betonas, jag räddade skottet och släppte retur snett ut till inkast.

Bollen wobblade lite vilket fick mig att förlora en del av balansen – jag var på väg till höger fick ändra mig. Det bästa hade varit att styra ut bollen med båda av händernas undersidorna. Alternativt boxa bollen med höger näve. Istället sträcker jag fram en vänsternäve, en stum och stel vänsternäve som bollen träffar perfekt. Bollens kraft fortplantar rakt genom skelettet och radius klarar inte kraften utan bryts av, liksom en bit av radius lite högre upp.

Det gör väldigt ont i två sekunder och sedan blev jag mest arg på mig själv hur jag kunde göra något så dumt under sådana omständigheter. För att tio minuter börja försöka hitta fördelarna. Och de finns men är inte alltid så lätta att upptäcka. Det var fascinerande att känna benen ligga om lott, att känna en riktig fraktur. Vi lär sig något varje dag, eller månad. Och vi kan mer, speciellt med munnen, än vad vi dagligen använder den till — munnen är en delvis outnyttjad resurs. Och det går att skriva med enbart högerhand, lite omständligare kanske…

Tack till Thomas och Claes som insisterade på att köra mig till akuten.

Just nu är jag mest nyfiken på om jag kan gymträna med mitella – borde funka, borde bli starkare, efter operationen. Dessutom är lite lagom smärta (utom då jag ska sova) lite som träningsvärk – det gör en lite mer alert och medveten om att man är mitt i en process som man kan ha inflytande över.