Det är något sjukt med svensk damfotboll…

Jag har länge drivit tesen att det är fel personer som jobbar med svensk damfotboll och att det förstör möjligheterna för landets kanske enskilt viktigaste idrott att utvecklas. Sverige har tappat mark på landslagsnivå – trots att Pia Sundhage säkert gör ett fantastiskt jobb så länge hon nu orkar.

Det finns även en allvarlig social och etnisk snedrekrytering i svensk damfotboll som de ansvariga inte förstått vidden av.

Damallsvenskans publiksiffror har sjunkit de senaste säsongerna och ligger på en genant låg nivå.

Trots att damfotboll får absurt mycket media i förhållande till sina åskådarsiffror har det inte påverkat inkomsterna positivt.

Ännu allvarligare är det att man uppenbarligen inte kan vinna SM utan att dra på sig stora skatteskulder: tidigare Umeå och Linköping, Nu LDB /Rosengård( Malmö) och Tyresö. som har skatteskulder på 6 respektive 1,5 miljoner kronor.

De totala skulderna kan vara så stora som 5 miljoner kronor och klubben (bolaget Tyresö Fotboll AB (TFAB) som driver laget) riskerar konkurs och har inte kunnat betala ut spelarlöner, enligt Idrottens Affärer.

Visst, fotbollsklubbars likviditet brukar vara ansträngd under försäsongen men det här är något helt annorlunda. Här finns ett systemfel. Om det krävs stora skatteskulder, mångmiljonlån av stad och kommun för att vinna SM – vad säger det om svensk damfotboll? Vad säger det om svensk fotboll som låter det ske och vad ger det för signaler till de damfotbollsklubbar som sköter sin ekonomi men blir utklassade och förnedrade på planen i allsvenskan?

Som jag skrev inledningsvis är det här inget nytt utan ett 6-7 år gammalt mönster som hela tiden förstärks. De ansvariga måste ha sett det och antingen struntat i det eller kört ned huvudena i konstgräsmattorna.

Svensk damfotboll borde vara är en symbol för svensk jämlikhet, för lika värde och en rättvis idrottsrörelse. Vi borde kunna vara stolta över svensk damfotboll, det borde vara ett föredöme. Istället är det precis tvärtom. Är detta den sanna bilden av genus och svensk idrottspolitik – att man inte inser värdet av kollektiva kvinnliga förebilder, att man i Sverige snackar mycket men gör lite?

Svensk damfotboll behöver en nationell haverikommission som först lyfter på alla stenarna och sedan lyfter hela elitsatsningen.