Dahlin tog inte chansen

Det var kvällen när Johan Dahlin på allvar skulle visa att han kunde utmana Andreas Isaksson om landslagsplatsen. Nu skulle han efter några månader i den turkiska ligan visa att han tagit ytterligare ett steg i utvecklingen.  Och så gick det precis tvärtom.

Man kan inte lasta Johan för 1-0  men jag tror att Isaksson varit på den. Kändes som om Johan inte tog ett steg framåt,  minskade målet och fick ett bra avstamp utan stod kvar på hälarna och sedan var han helt enkelt inte tillräckligt smidig och explosiv för att nå ända ned i hörnet i tid. Han, liksom Rasmus Bengtsson, stod passiv stilla på marken när utmaningen/duellen plötsligt uppenbarade sig. 

Jag har stått på MFF-träningar och sett Johan vara på exakt den bollen med vänsterhand hundratals gånger. Men bollen har kommit, hårdare, mer oberäkneligt med en lägre bana  genom ett skott från tolv meter – inte med en hög och relativt lättläst nick från elva meter!

Överhuvudtaget såg Johan lite större och långsammare ut, precis som det var när han kom till Malmö och var 6-7 kilo alltför långsam och ovig. Han kunde inte nå bollarna i kryssen, oavsett avstånd för han nådde inte upp. Likadant i går på skottet som tog i ribban från 30 meter. Johan är inte ens nära och slänger sig dessutom med båda händerna vilket känns som en mix av felaktiga beslut. Båda händerna använder han för att han tror skottet är alltför hårt för en hand. Samtidigt blir då räckvidden väldigt försämrad. Dessutom känns det som om Johan börjar lite sent.

Vid ett annat tillfälle kom ett lågt inlägg vid första stolpen som en helt omarkerad skarvade nästan på linjen. Det var inte hård men Johan hamnade cirka två meter ifrån och blundade så att när bollen går förbi honom är han alldeles passiv. Med öppna ögon hade han hunnit reagera, hunnit göra en reflexrörelse,

De mindre bra ingripandena påverkade hans självförtroende. Och då finns det bara två vägar att gå – att bli offensiv, spela med mindre marginaler och återerövra sitt självförtroende eller att bli passiv, inte ta några initiativ och hoppas att några mindre bra avslut ska ta en tillbaka i matchen.

Johan valde tyvärr det senare. Han var sent ute på en 50/50-boll som blev avblåst för offside. Flera gånger släppte försvaret spelare i tron att Dahlin skulle ta några steg ut och ta hand om bollen. Så försvarna släppte markeringen men Johan stannade kvar på mållinjen. Det var ytterst olyckligt, speciellt som de ganska småväxta turkarna gjorde mål på två höjdbollar.

Med det vill jag påstå att Johan måste ta några steg i sidled och enkelt plocka ned bollen som blir det matchavgörande 2-1.

Så varför?

Jag tror Johans nye målvaktstränare inte pratat med Jonnie Fedel om vad Johan kan och inte kan. Jag tror att den nye tränaren fått honom att lägga på sig 4-5 kilomuskler och det har blivit så fel. Muskler kan vara bra för självförtroendet och auktoriteten som väl varit målvaktstränarens målsättning men när det försämrar agerandet får det rakt motsatt effekt. Johan Dahlin saknade nu det självförtroende han hade i höstas och som gjorde honom till en utmanare till Isaksson. Det är han tyvärr inte längre.