Martin Mutumbas karriärval

För några år sedan fixade Martin Mutumbas agent Nenad Lucic ett kontrakt med ungerska Videoton. Blev inte så bra, Martin fick inte spela, Martin fick ingen lön och massor av andra problem. Så går det tre år och Martin och hans agent fixar ett kontrakt med en turkisk klubb. Blev inte så bra den här gången heller – ”Sveriges Ronaldinho” ingen lön, inga matcher, ingenting, enligt Aftonbladet.

Jag förstår att unga pojkar och juniorer lockas av att vara del av en stor internationell klubb, även om facit förskräcker. Hur många svenska ungdomsproffs har lyckats? Den ende jag kan komma på är Sebastian Larsson som stannat kvar i samma land där han var ungdomsproffs. Ska man räkna in Fulhams två svenska bänkspelare?

Jag förstår om en spelare som gått och väntat väldigt länge vill ta chansen när han/hon  är 27-28 år, som Johan Dahlin som när han äntligen fick chansen att visa upp sig i en riktig landskamp var matchovan och förmodligen sabbade sina chanser för all framtid.

Men Mutumba? Daniel Löfquist? Och vilket ansvar har agenten? Och Erik Friberg i Bolonga som faktiskt varit i USA redan? Och ett par hundra svenska fotbollsspelare som drömt, skrivit på och blivit besvikna?

Europeisk fotboll är ett omoraliskt geschäft där UEFA borde städa upp. Istället har man gjort tvärtom och släppt kravet på agentlicens. Europeisk fotboll är sjuk!