Modo maskar av /Genuslöjlig

Egentligen handlar det här inte om en dum och korkad hockeyledare, det handlar om svensk damhockeys anseende. Ja, svensk idrott över huvudtahet. Ifall en ledare som Modos Mikael Nilsson  kan ta ett så korkat beslut i avgörande SM-finalen, inför rekordpublik, och TV måste man fråga sig – vad är det för människor som svensk damhockey rekryterar?

I korthet: Inför förlängningen har Modo på hemmaplan åkt på en tvåminutare. Då begär Modos ledare mätning av motståndarmålvaktens mask. Alltså inte något som ger en fördel, typ alltför stor klubba eller benskydd utan mask. Det visar sig att den är reglementsenlig och Modo får då en extra tvåa och förlorar SM-finalen efter drygt en minut i spel 3 mot 5.

Den egentliga frågan är hur viktigt det är att vinna? Och under pågående match bör man väl låta spelarna avgöra – en alltför stor mask är knappast någon fördel. Ifall ledaren åtminstone frågat spelarna vad de tyckte först istället för att bara köra över dem – på alla sätt.

Nu visar det sig dessutom att Mikael Nilsson gjort så här – tre SM-finaler i rad, enligt Sportbladet.

Hade jag, liksom Markus Näslund, varit  grovt kristen och trott att tio Guds bud betydde mer än hockeyns regelbok hade jag också avgått som General Manager för Modo och frågat mig – vad fan är det för människa jag anställt?

Svensk damhockey har problem, med eller utan korkade ledare. Att man inte får tacklas gör hela sporten genuslöjlig, som fotboll utan hårda fotbollar. Dessutom alla problem sporten haft med ledare som avgått för att inte spelarna vill träna ordentligt, dåliga internationella resultat och de pinsamma mötena med nordamerikanska lag.

Svensk damhockey borde bygga om, från grunden. Inför tacklingar som ökar både rekrytering och intresse, ta något år i int. karantän och var sedan på nordamerikansk nivå när de internationella reglerna ändras.