”Att enbart likna bra motståndare vid apor är inte läktarrasism”, hävdar forskare

Det är inte på grund av det lockande och spännande omslaget som man köper den här boken.

Läser den annars ganska enformiga och lite väl förstående ”Vi som är från Göteborg åker aldrig hem med sorg” men finner ett litet argumentationsanalytiskt självmord från cirka 1993-94: Tore Brännbergs försvar i GP för Blåvita fans rasistiska ramsor: ”HELT FEL KALLA DEM RASISTER”.

Brännberg, då forskare  på Inst. för socialt arbete vid Göteborgs Univ. lycks ge uttryck för många flosklerna som till exempel att ”jag är den förste som med bestämdhet tar avstånd från all rasism…” men försöker ändå försvara de blåvita supportrarnas apljud när mörkhyade motståndare har bollen. Och de i boken intervjuade verkar tycka att det den Blåvita klacken sysslade med inte var rasism: ”Det var inte alla”, ”samhället var mer öppet rasistiskt då”, ”man får inte glömma bort att många av de här människorna bara var 16-17 år gamla under de här åren” och då syftar man i första hand inte på apljuden utan på Heil Hitler –hälsningar på läktaren och flaggor med hakkors:

”Det var ofta stökigt i Norrköping under de här åren, säger Anjo. De hade rätt mycket invandrare på sina läktare…”

Fast nu gällde det ap-ljuden och akademikern. Han menar att klackens egen förklaring: ”att det inte är någon skillnad att benämna någon ”fröken Kindvall”, ”bögen Ravelli” eller ”ugh,ugh Simson”, bör tas på allvar. ”Osmakligt kanske – men idrott är kamp” skriver akademikern och fortsätter: ”När Issa Manglind var här för några veckor sedan hördes inte ett enda rasistiskt skrän från läktaren. Han är också, likt Pascal Simpson, färgad men Trelleborg är inte ett lika bra fotbollslag som AIK och har inte heller en sådan fientlig klack som Black Army. Att de blåvita supportrarna inte känner igen sig i beskrivningen av att de är rasister kan jag därför förstå. Ett engagerat supporterliv är som elden, den är både värmande och farlig”.

Jag kan tycka att det är rätt underbart att en akademiker uttrycker sig så, det bekräftar en del av mina fördomar. Däremot är det tragiskt när man i en supporterbok 2014 fortfarande tycker att rasism kan rättfärdigas bara man är selektivt mot vilka man brukar den. Och gör man det för att vinna kampen så är den på sin höjd osmaklig, ”kanske”.

Sedan kan man ju diskutera hur viktig för fotbollsmatchens utgång som ”kampen mot Norrköpings fotbollsintresserade invandrare” verkligen var?