Victor Valdés korsband är också mina korsband

Victor Valdés främsta egenskap förutom två par fantastiska fötter är hans balans, vighet och reaktionssnabbhet. Han gör ofta parader som nästan hör hemma på cirkus!

Jag såg det inte alls. Inte förrän han reste sig upp grimascherade, beslutade sig för att göra sig av med bollen men för ett ögonblick stod handfallen och inte kunde förmå sig till att bara slänga ut bollen,. Den där tvekan, indirekt en hastig kärleksförklaring till bollen som objekt, vilket kännetecknar alla riktiga målvakter – först då insåg jag att något var väldigt fel i Victor Valdés.

Valdés vars karriär i Barça jag följt i tio år är en målvakt jag högt beundrar. Han har långsamt tagit sig upp i absoluta världsklassen, låt oss säga topp 3. Dessutom stod han inför sin karriärs två största utmaningar: dels en plats i VM-lagets startelva, dels att våga språnget vidare i en annan klubb på toppnivå.

Kanske var VM sista chansen, han är troligtvis alltför gammal om fyra men samtidigt blir bra målvakter allt äldre. Men det stora problemet är att han bara har tre månader kvar på sitt kontrakt med Barça – och minst fem, sex, månaders rehab innan han kan börja tävlingsspela.

Nu är målvakters korsbandsrehab inte så karriäravgörande som för utespelare. I fall de tappar ett halv steg initialt, eller för alltid, är inte hela världen, det finns så många andra saker som är betydligt viktigare. En skada på överkroppen eller bålen är betydligt allvarligare målvakten hela tiden är beroende av att de delarna är 100-procentiga, både fysiskt och mentalt det vill säga att målvakten vet att hen kan göra exakt samma saker som tidigare.

Victor Valdés problem är snarare vilken klubb han rehabbar med den 1 juli. Kanske har han redan ett kontrakt klart, ett bindande kontrakt med en storklubb i England eller Tyskland. England för att ett par klubbar som Man City och Arsenal kan förstärka på målvaktssidan. Tyskland därför att Valdés beundran för tysk målvaktstradition är väldigt stor.

Ur rehabperspektivet, i fall man nu väljer klubb efter rehab, så är Tyskland absolut att föredra. Där finns en annan respekt för kroppen än i England. Ett annat perspektiv på idrottsskador. Dessutom byter Valdés inte klubb för att han vill vinna CL utanför att han vill slippa stå och frysa under matcherna. Därför kan jag mycket väl tänka mig honom i en medelmåttig tysk klubb med Euroleagueambitioner. En solid klubb med hyfsad första målvakt som kan tänka sig att vänta på att Valdés inte är klar för match förrän i september, oktober.

För övrigt såg jag inte skadan över huvudtaget för kommentatorn, som jag fattat förtroende för, chansade på att han ”stukat foten” och började med övertygande utrop, ”där, där!” precisera skadan på repriserna. Och jag stirrade på fotknölar och såg inte alls det kommentatorn såg, jag såg inget alls.

Man kanske vek sig underbenet på grund av att han kom ned rakt på en mållinje som var hal av regnet och vars krita numera består av en stor del plast. Jag tror snarare det än att det är när han skjuter ifrån som han skadar sig – det är väldigt ovanligt med korsbandsskador när man skjuter ifrån eftersom det inte är knäet som belastas utan fotleden.

Under alla omständigheter har den här texten utvecklas till en slags sorgearbete på grund av den smärta jag känner över min idols öde. Samtidigt, vilken tur att det var en målvakt som drabbades och vilken tur att det är en så pass klok målvakt som mycket bättre kan hantera det här än många andra.

Victor – estoy contigo!