Allsvenska funderingar: Därför tror jag inte på Elfsborg

Till skillnad från många andra trodde jag varken på Elfsborg eller IFK Göteborg förra året. Det går över huvudtaget inte att tro på lag med tränare som Mikael Stahre eller Jörgen Lennartsson. Och av samma skäl tror jag inte att Klas Ingesson kan få ut all den teknik och potential som Elfsborg ofta har.

Under flera år har man gjort ungefär som IFK, köpt in alldeles för många stjärnor till samma lagdel och sedan struntat i andra. Elfsborg köpte innermittfältare och framförallt forwards när de behövde försvarare. Ingesson verkar följa i den traditionen – man har Claesson, Beckman och Lasse Nilsson som alla är habila anfallare men känner sig ändå tvingade att i elfte timmen köpa hem ”årets Banguhra: Viktor Probell med meriter från belgisk reservlagsfotboll och målpetare i Åtvidaberg. Förstår inte alls.

Speciellt som framför en av seriens bästa målvakter finns en ytterst labil fyrbackslinje. Jon Jönsson ska alltid räknas, när han inte är skadad eller avstängd. Och Johan Larsson. Men sen, vilka ska försvara – Holmén kan göra det men troligtvis kommer Taco tvingas spela mittback halva säsongen. Och då tappar man passningskvalité på resten av planen. Och vänsterback? Ifall Nklas Hult skulle våga gå in i en närkamp i framtiden hade han kunnat bli en ytterback och få en helt egen korridor. Men nu vill Ingesson spela 4-3-3 och då kommer Elfsborg istället ha en ensam, utlämnad defensiv vänsterback som inte komemr kunna freda sig mot övergreppen en mot en.

Den stora frågan är ändå ifall Klas Ingesson har det? Under höstens Euromatcher såg laget förvirrat och ostrukturerat ut. I intervjuer ges intryck av att han är hård och bestämd men inte så mycket mer än en stark röst. Det räcker inte för att ta medalj i allsvenskan.