Stahre vs Hareide 0-3

Brottarfotboll har den kallats, Micke Stahres favotaktik att spela med låg backlinje, två centrala balansspelare i Haglund och Johansson och snabba omställningar vars nyckel var Tobias Hyséns genialitet.. Den var dödligt tråkig, skrämde iväg hemmapubliken men ändå ganska framgångsrik. Ja, kanske inte i kvalet till Euroleague och i Gävle…

Under anno I efter Hysén har Stahre försökt bli ett mer spelande lag men ett spelande lag har inte Bjärsmyr och Kjetil Waehler som mittbackar. Alltså köpte man Gustav Svensson, försökte ligga lite mindre lågt, nästan föra matchen och Molins sprang ifrån dem.

Och redan saknar de blåvita tidningsanalytikerna Kjetil Waehler….

När man sedan backade hem hade man ingen press på bollhållaren, låg långt ifrån MFF-arna och första halvlek var en vacker passningsorienterad himmelsblå uppvisning.

Hareide visade att han både har fantasi och mod, något man tidigare under säsongen inte upptäkt. Edal Rakips snabbhet och närkampslust störde Sam Larsson och Augustinsson tillräckligt mycket för att stoppa den kanten. I första halvlek. Simon Thern glänste inte utan boll men är oerhört viktig som passningspelare och offensiva tänk. Att Markus Rosenberg ibland går ner och hämtar boll, blir targetspelare medan Molins drar i väg i djupled kommer leda till många, många mål i vår.

I andra halvlek flyttade IFK genast upp laget 40 meter och satte press på MFF:s uppspel. Och det funkade. Marginalerna blev mindre, MFF-arna vågade inte hålla i bollen och IFK skapade ett tryck. Ett bra tryck som borde resulterat. Speciellt som Pontus Jansson ofta missade sina markeringar i mitten, Ofta var det Filip Helander som fick stoppa första attacken och då kom andra vågen men Pontus var inte ens där. Däremot nickade han bort en massa hörnor och frisparkar.

Det tog 25 minuter innan IFK-arna tröttnade och MFF-arna fick tid och plats att börja spela upp bollen. Från det ögonblicket var hemmalaget dömt. Det hade kunnat bli 0-5 men, hade IFK-arna kunnat hålla nere avsluten från 15-17 meter hade det kunnat bli 2-2.

Att kunna besegra IFK borta med 0-3, utan ett bra mittbacksspel, utan att Robin Olsen behövt göra matchavgörande räddningar är väldigt starkt.