En katastrof för HIF

Medan en lättad Roar Hansen intervjuades efter matchen i CMore kom plötsligt i bakgrunden klubbdirektör Paul Myllenberg  in. Han stod där, mörkklädd och med uppblåsta kinder några ögonblick innan han blåste ut all luften. Det var en märklig men väldigt talande pantomi av den första hemmamatchen efter den tragiska dödsmisshandeln. Förmodligen viktigare än så, det var också den första hemmamatchen efter att helsingborgarna sett HIF- och DIF-supportrar slåss helt öppet alldeles utan för Olympia – i den demilitariserade zon polisen tänkt skapa mellan hemmasupportrar vid södra insläppet och bortasupportrar vid norra. Att se en massa vuxna pojkar slåss helt öppet  tror jag är bilden som mest avskräcker helsingborgarna från att komma till Olympia. Att det var småkallt efter fiaskot i Norrköping gjorde säkert sitt till.

Öppet slagsmål trots den massiva polisinsatsen tror jag var den direkta anledningen att publiksiffran stannade vid katastrofala 6 000 och att Häckenfans för första gången någonsin hördes på en läktare utanför Göteborg. Inte bortasupportrarnas riskbeteende vars mest huliganliknande insats var maskering med solglasögon. Slagsmålet mot DIF visade att ingen kommer undan våldet i samband med fotbollsmatcher och en visuell upplevelse kan vara nog så traumatisk som en fysisk. Om 6 000 mot ett inte alls oattraktivt Häcken motsvarar helsingborgarnas nya HIF-intresse kommer klubben behöva rekonstruktion till hösten. Andra herrklubbar kan sälja spelare och rädda ekonomin, Paul har redan pantsatt spelartruppen…

Nu blev det i alla fall tre poäng, om än lite tursamt och Paul kunde andas ut, tillfälligt, i TV. Men stora problem är på väg. Betydligt lägre publikintäkter är att vänta eftersom laget inte kommer slåss i toppstriden. Jag vet inte vad HIF budgeterat för men fjolårets 10 000 lär troligtvis sjunka mer till cirka 8 500. Inte ens när HIF förra våren var i särklass bäst i Sverige och spelade en mycket attraktiv fotboll kom det  mycket mer än 10-11 000.

Det fanns en tid då helsingborgarna, och nordvästskåningarna, älskade gå på fotboll och HIF hade ibland högre publiksiffror i gamla tvåan än MFF hade som SM-guldvinnare. Den tiden är definitivt förbi. Att tro att detta inte beror på våldsamheterna, på den negativa stämningen under många år på och runt Olympia, på dödsmisshandeln och de ständiga  bråken utan enbart på den senaste veckans diskussionen om supporterkultur vs HIF och mina offentligt åsikter,  är en slutsats enbart supporterhaverister kan komma fram.

Jag hoppas att HIF kan vända den här negativa spiralen men jag tror varken man kan eller hinner göra det som i så fall måste göras.