Berglund vs Naurin

ALLA som följt den här bloggen vet att jag har ett par målvaktsfavoriter som jag inte tycker fått den plats de förtjänar. Precis som jag tycker att vissa målvakter inte borde få så mycket cred som de får.

Så sök gärna på bloggen och ni ska se att till den senare kategorin hör i mitt tycke Oscar Berglund och till den tidigare Tommy Naurin. Det är inte för att var taskig mot Oscar, jag har ju följt hans karriär från att han kom till HIF för…   …på 1900-talet nästan och bevakade honom sedan för Länstidningen i Södertälje och sedan för Sundsvalls Tidnings räkning. Tommy har jag följt sedan tiden i ÖIS för sju. åtta år sedan eftersom jag gillade hans oräddhet, en egenskap väldigt få svenska målvakter besitter.

Med andra ord tyckte jag att Giffarna gjorde fel som förra året satsade på Oscar istället för Tommy. Gårdens match mellan Öster och Giffarna förstärkte det intrycket. Tommy Naurn höll nollan, spelade övertygande, var alltid perfekt placerad och fick därför de flesta österavsluten på mål, cirka 30 eller så, rakt i skopan. Dubbel-Anders var kritisk mot en utboxning han tvingades göra utan balans men nämnde inte att en Österspelare vid hörnan fällde Naurin när han var på väg baklänges mot höjdbollen. Bra räddning!

Oscar Berglund däremot är en märklig spelare. Han är ofattbart lång och ganska osäker i luften. På samma sätt som Robin Simovic inte kan nicka är det kasnke så att de i ungdomsåren varit så överlägsna att de aldrig behövt lära sig tekniken för att ta hand om alla bollar ändå. För Oscar Berglund borde dominera kraftig i luften, istället är det hans ackilleshäl. En av dem. En annan är spelet med fötterna och en tredje är, vill jag påstå, speluppfattningen. Vid Giffarnas 1-0 mål gör han två stora misstag.

1. Med en löpduell som din back vinner ska du inte gå ut till straffområdeslinjen utan låta backen avgöra om han vill spela hem eller vända utåt, mot sidlinjen när motståndaren ligger innanför. Vad Berglunds position strax innanför straffområdeslinjen innebär är att han antingen tvingar backen att slå en hård och precis bakåtpassning på fötterna vilket är väldigt svårt, både för den som slår den och ska ta emot den eller tvinga backen att vända med bollen. Pa Konate valde att vända med bollen och slog den förbi Berglund. Man kan sammanfatta det här i att ifall inte målvakten är först och att bollen är hög ska man aldrig befinan sig vid gränsen eftersom hans handlingsutrymme är så vansinnigt begränsat.
2. Istället för att stå kvar och låta Pa Konate passera honom och springa efter bollen tar Berglund ett eller två steg efter bollen och tacklar därigenom sin egen back utan at ha en chans att nå bollen. Det var väldigt klumpigt. Resultatet blir att Pa Konate tappar balansen och att motståndaren springer efter bollen, utan att bli tacklad, och slår in den i tomt mål. Det var så dåligt att det nästan luktar östasiatiskt spelsyndikat om det valet av ingripande.

Nu är frågan- när nu Öster spelar så offensivt och med en väldigt hög backlinje, Barça-style, varför värvar man en målvakt med dåliga fötter och ännu sämre spelsinne? Det är ju just en målvakt med bra fötter och spelförståelse ett sådan taktik kräver. Det fattar jag inte. Å andra sidan är det mycket jag inte fattar.