Svenska målvakters rädsla för utboxningar

För länge sedan brukade fotbollsmålvakter boxa bort bollar. De gick upp i hård trafik, var på den tiden inte längre än spelarna men med en hand och en kraftig punsch fick de iväg bollen långt, långt bort. Lille ”Zamora” Nyholm var känd för sina grymma utboxningar, Ronnie Pettersson, den kraftige Djurgårdsmålvakten från Hudriksvall gjorde i princip aldrig annat än boxade – på allt! Sören ”Zamora” Järelöv var en annan som var bra på att boxa med taijming, delvis för att han var så kort och klan. Men han kom alltid med kraft, han utnyttjade det övertag reglerna gav honom!

Även för två, tre år sedan kunde man fortfarande se målvakter i Sverige enhandsboxa medan man i utlandet alltid har boxat med en hand. Nu skall det sägas att det blir allt svårare eftersom inläggen som nu slås är hårdare och mer flacka men ändå – alla inlägg är inte sådana.

I helgen fick jag se DIF-Höie och HIF-Hansson göra riktigt usla utboxningar med båda händerna. På bollar som i princip kom rakt uppifrån. Båda målvakterna är relativt korta och när de ska boxa med båda händerna är deras räckvidd ytterst begränsad. Dessutom stod båda stilla och hoppade istället för att komma med fart.

Hansson boxade ned i marken och bollen hamnade hos en motståndare som borde gjort mål. Höies utboxning gav exakt samma resultat förutom att det skottet gick i mål!

Varför gör de på detta viset? Vem lurade dem att stå där med två slappa knytnävar och försöka fösa iväg bollen?

Eftersom jag är son till mannen som kallades ”svensk boxnings fiende nr 1” känns det lite konstigt att skriva en hyllingstext till den kompromisslösa, inhumana boxningen men det är så ibland. Man får svälja förtreten och låtsas att det regnar i fall pappa nu börjar spöka för mig.

Jag har sett svenska målvaktstränare predika ”dubbelboxningarnas katekes” för att det verkar säkrare, säger de. I så fall måste man träna betydligt mer på en rad saker som handleder, taijming, triceps och axlar. Plus mod. För när du hoppar upp och boxar med bägge händerna tappar du rätt mycket av din balans. Det ser mer stabilt ut att göra ett decimeterhögt vertikalhopp men det är farligt och ger usla resultat.

Ändå borde detta med att boxa ut bollar med kraft vara bland det roligaste målvakter kan syssla med. Absolut det mest tillfredsställande eftersom det befäster deras makt och styrka. En knuten näve är så stark ett fysiskt symbolspråk kan bli – en målvakt blir inte mycket tuffare och tydligare än så. Att med kraft gå upp och hårt boxa bort en boll långt, långt bort känns ungefär som att träffa alldeles rätt med drivern i golf. Du känner punchen genom hela kroppen och njuter av att gå igenom ”slaget”. Jag höll på att skriva att det är som en knock-out på bollen med efterföljande RSC men hur det känns kan jag endast föreställa mig. Jag har aldrig knockat någon medvetet, på hedersord. Med händerna.

Det finns faktiskt inget som talar för att svenska fotbollsmålvakter ska stå och försöka fösa undan bollar med två slaka knytnävar. Svenska målvaktstränare borde tänka om – inte var så jävla fegt svenska. Det är bara att börja träna med päronboll och ett längre band!