Gerrard och omställningsfotboll

Jag såg inte matchen men jag såg tecknen. Når jag träffade min chelseafanatiker till granne i morse sa jag till honom att Chelsea måste vara favorit.

Han tittade lite misstänksamt på mig så jag fick förklara. Liverpool på Anfield måste spela offensivt med Gerrard högt uppe på banan, och en hög backlinje. Både mittbackar, och framförallt Gerrard är långsamma spelare och jag förmodar det var så det gick till – Chelsea, ett av Europas tre, fyra bäst omställningslag sprang förbi Liverpool så som Pool brukar göra på bortaplan, framförallt utan Gerrard. Gerrard fuskar alltid i försvarsspelet och tar inte de löpningar han ska.

Johan Esk i DN ägnar hela dagen krönika åt att hylla Gerrard och försöker få det till att han är, eller har varit en av världens bästa fotbollsspelare. Jag tycker det är lite löjligt. Gerrard är en fantastisk passningsspelare men utan boll är han en belastning. Och hur har han lyckats internationellt, i landslaget?

Jag tycker också det vore fint om han får avsluta karriären med ett EPL-guld, jag tycker det vore bra för engelsk fotboll, för managerns fotbollstänk och för Gerrard personligen. Men någon stor internationell spelare är man inte för att man slår snygga crossbollar i EPL.