Albornoz och buandet

Det är märkligt men Miiko Albornoz verkar växa med föraktet från bortaläktarna. Varje gång publiken buar och skriker extra mycket höjer man sitt spel till en högre nivå. Slår färre felpass och spelar med större marginaler. Dessutom tar han för sig bättre i defensiven och går in i närkamper med större mod än på hemmaplan då han helst avvaktar. Mot Djurgården borta förra året var Albornoz matchen stora stjärna, med en bakgrund av en konstant buande ljudkuliss så fort han fick bollen. I går var det nästan likadant. Han neutraliserade  Tello och Norrköpings vänstersida. Albornoz förtjänar alla hyllningar över det han tvingas uppleva och det glädjer mig mycket att han är så psykiskt stark.


About this entry