Tjebbes och Rosengårdstattarna

En jämnare allsvenska med fler svensk spelare kommer bland annat ge ett bättre landslag. I framtiden.

Klas Tjebbes är ny vd för FC Rosengård. Det glädjer mig mycket eftersom jag inte enbart känner Klas som är en framgångsrik entreprenör och företagare med ett stort och genuint fotbollsintresse utan i första hand som en bra människa. Och lagkamrat. FC Rosengård( LdB e t c…) har annars en lång historia av entreprenörer som mot en damfotbollsmässigt stor summa pengar utnyttjat dess namn och ställning som landets främsta representant för kollektiv damidrott. Förhoppningsvis innebär Klas en förändring, inte vad gäller goda relationer till sponsorer utan varför sponsorerna väljer att satsa på damfotboll i Malmö.

Speciellt glädjande är att den troliga orsaken till Klas vägval att lämna posten som vd för en stor reklamfirma i Malmö till det mycket svåra och utsatta jobbet som vd för en relativt liten fotbollsklubb är idealitet. Han tror han kan göra skillnad och förändra världen, om bara så ”lite grann”, i Malmö. Han bär samma på samma övertygelse som jag gör, den att när Malmö nu ska förändras måste den förändringen inkludera allt det som namnet Rosengård symboliserar. Jag tror att Klas känner samma stolthet som jag gör på Swedbank Bank Stadion när bortasupportrarna skanderar ”Rosengårdstattare”. För är vi inte alla är vi ingen, FC Rosengård är en oerhört viktig del av Malmös framtid.

På samma sätt har jag en övertygelse, som jag hoppas Klas delar med mig, om att när svensk damfotboll nu ska förändras måste den förändringen exkludera ( inte inkludera) en stor del av dagens spelare i FC Rosengård.

Svensk fotboll befinner sig i den absurda situationen att man har ett klubblag i Champions Leaguefinal som agerat grovt bedrägligt och ohederligt. Genom att värva och framförallt låtsas betala spelare pengar de inte hade har man blivit landets framgångsrikaste klubb genom tiderna i Champions League. Stoltheten blandas med känslor av skam och orättvisa eftersom all ekonomisk dopning i idrott i första hand drabbar konkurrenterna. De som annars skulle ha vunnit, vunnit rättvist.

FC Rosengård är nästan Tyresö FF. Man har arbetat på ungefär samma sätt men hållit sig på rätt sida av lagen. De viktigaste beståndsdelarna har dock varit identiska: en ekonomi i ständigt underläge, liten publik och många välbetalda internationella stjärnor.

Ifall svensk damfotboll ska förändras måste inte den främsta, enda , drivkraften vara Champions League utan att skapa en bättre, mer slagkraftig allsvenska. Svensk fotboll gynnas inte av att de bästa svenska spelarna sitter på bänken och att de får kaffepengar i ersättning när 10-12 utländska spelare har saftiga löner och bonusar. Svensk fotboll gynnas inte av att de bästa klubbarna ständigt lever över sina tillgångar, både vad gäller ekonomi och spelare.

Om vi mäter svensk damfotbolls tillstånd i publiksiffror, vilket jag tror är ett bra och rättvist mått 2014, måste de upp och då tror jag man ska börja om och skapa en stark, jämn nationell liga med i huvudsak svenska spelare. Jag har inget emot artister som Marta eller Anja Mittag, Ramona Bachmann med flera men det måste vara till rimliga löner och fokus bör primärt ligga på att skapa locka publik, skapa ett starkare landslag och i förlängningen och i förlängningen av det klubblag som även kan vara framgångsrika i Champions League. Och detta skapas aldrig genom kortsiktiga och dyra lösningar som utländska spelare.

En snabb vision vad gäller damfotboll i Malmö om tio år: då är tjejerna ett av Europas två,tre bästa lag, har ett publiksnitt på hälften av vad MFF  har och spelar jämnt med klubbens ( FC Rosengårds) herrlag. Förverkligar vi, Tjebbes och vi andra malmöbor, det här kommer Malmö vara en mycket bättre stad att leva i.