Osjälvständiga fotbollsexperter

Om Erik Niva varit kvinna hade jag varit 100 % nöjd. Erik och Lasse Lagerbäck är som att läsa en morgon- och kvällstidning direkt efter matchen i Viasatstudion. Den ene är rak, högtravande ärlig, nästan överdriver viljan att vara tydlig och uttrycker ständigt den respekt som enbart stor erfarenhet ger när han talar om tränare och taktik. Den andre är full av anekdoter och upphöjda fotnoter, pratar snabbt och ledigt, är förnumstigt roligt och lyckas alltid uttrycka sin respekt för spelare och innerliga kärlek till spelet. Och så ser han sammanhangen: på läktaren, i samhället.

När jag ser stora matcher vill jag ha den bästa duon och det är Erik och Lasse. Jens Fjellström och Hasse Backe är också bra men alldeles för lika. Precis som de mångsidiga Niklas Jarelind och Anders Andersson är, oerhört duktiga men de spelar på samma position.

Så till gårdagens Chelsea – Atletico hade Viasat bytt ut Lasse mot Pontus Kåmark. Jag vet inte vad bytet föranleddes av, sjukdom får man nästan hoppas på för det är så tydligt att Pontus Kåmark inte passar in här, han är gratistidningen ingen tar ur stället. Jag har en stark känsla av att han är på glid bort för i Viasat passar han helt enkelt inte in. Pontus är en trevlig person och har en fryntlig nuna, de egenskaperna passar bättre i SVT.

Ska man dissa Mourinho ska man göra det före matchen. För att han valt fel taktik eller för att det finns svagheter han borde åtgärdats. Ska man föra det så långt som Ola Wenström ett tag gjorde och som en osjälvständig och osäker Pontus så lydigt nappade på, att Mourinho och Pep Guardiola är närmast färdiga som tränare i internationell fotboll, ska man inte vara ”expert” i en Viasatstudio.

Jag följde inte snacket före matchen men väl i paus och efteråt. Kåmarks kritik var dels att Mourinho spelade alltför defensivt, dels att det var fel spelare i fall man ville spela mer offensivt och Chelsea behövde ju göra mål, ifall man det inte skulle avgöras på straffar.

För att dissa en 50-årig tränare med världens kanske för närvarande bästa CV (i förhållande till materialet) krävs rätt mycket. Som att man t ex själv är väldigt taktiskt kunnig, att man följer lagen nära och att man har en väldigt god insyn i vilken form chelseaspelarna har den dagen: på träning och i huvudet.

Vad Kåmark sitter och säger, frestad av Wenström, är att Mou tog ut helt fel spelare när hans taktik nu inte var extremt defensiv. ”Det var fel spelare som startade men så gjorde man 1-0 och då var det rätt spelare och så kvitterade Atletico och då var det fel spelare”. Det var, nästan ordagrant, vad Kåmark sa, åtminstone andemeningen. Och så tillade han att Mourinho hade så många bra spelare på bänken att han kunde göra lite som han ville., att det fanns många alternativ.

Tycker Kåmarks kommentar talar för sig själv.

Vill blott tillägga att hur mycket man än läser in i en match är det nästan alltid tillfälligheter som avgör. Ett par bra nickar som Madrid satte otagbart men Chelsea satte så målvakt och insidan av stolpar skiljde från ett fantastiskt ”revanschmöte mellan Mou och Madrid”. Eller ett par stora fotbollsskor hos en i övrigt bortgjord målvakt.

Atletico var inte bättre som lag, eller överlägsna Chelsea men de hade elva man som samtliga gjorde jobbet bättre än ett par av motståndarna. Och Cholo Simeone hade gjort läxan, som att överbelasta på Ivanovic och hitta bollarna mellan ett ganska högt mittfält och en ängslig backlinje som enligt taktiken inte skulle falla så snabbt men gjorde det gång på gång av rädsla för att bli ifrånsprungna. Matchen avgjordes av Terry, Cahill och Ivanovics rädsla att exponeras som fotbollspelare med ett utgånget bäst-före-datum.

Jag är övertygad om att Mourinho bygger om Chelsea till nästa år och att en del emblematiska spelare försvinner. Det borde gjort för längesedan men jag tror inte Mous position när han kom för tio månader sedan var den att han kunde utmana Abrahamovitj om ”sista ordet”. Det kan han nu. Jag tror också han därefter kommer låta Chelsea spela mer offensivt men mer om det en annan gång.