Anja Gatu och sportjournalisters osjälvständighet

Gnällt på Pontus Jansson har jag gjort nästan hela våren. Jag har varit nästan helt ensam om det. Massmedia har helt oreserverat hyllat Pontus Janssons vårsäsong. Inte minst i Sydsvenskan och Kvällsposten men även i till exempel Dagens Nyheter har lovorden och betygsextasen överträffat varandra.

Därför blev jag jätteglad när Sydsvenskans krönikör Anja Gatu idag skriver:

”Pontus Jansson är sig inte lik, har inte varit det på hela säsongen. Att hans huvud redan är i Italien är inte konstigt och formen är som en bergochdalbana där han blandar supertabbar med insatser som åtminstone är i närheten av den nivå som en gång var standard för Pontus Jansson.”

Så varför har tidningarna medvetet eller omedvetet övervärderat Janssons insatser under våren? Ja, den enklaste förklaringen är att tränare Hareide för att motivera sin egen uttagning och Janssons egen motivering att spela, överdrivet hans insatser. Säger Hareide att Jansson är bra så måste han ju vara det…

En annan förklaring är att media tycker om Jansson (han ställer nästan alltid upp för lokalpressen och uttalar sig gärna i egenskap av såväl supporter, spelare som inofficiell lagkapten). När han nu stod inför en svekdebatt valde man att haussa betygen för att få supportrarna att vara mindre kritiska mot hans val att lämna klubben som Bosman. Sportjournalisterna är dessutom beroende av en fortsatt god relation till Jansson under resten av hans karriär.

En tredje, och delvis annorlunda, förklaring är hans sätt att spela. När han missar markering eller en löpning tvingas han glidtackla eller utföra andra iögonfallande brytningar. Han är bra på att nicka undan bollen på fasta situationer (oavsett i vilket straffområde han befinner sig i…). Alltså syns han mycket och osjälvständiga och outbildade journalister betygsätter i princip enbart spelare efter vad de gör med bollen. De cirka 60-70 sekunderna de har bollen mellan de resterande 90-95 minuterna, i journalisternas ögon, blir ointressanta. Jämför gärna med Filip Helander som är en betydligt större talang men spelar mycket klokare och mindre iögonfallande. I tidningarna får han nästan aldrig bättre betyg än Jansson, oavsett hur mycket bättre han varit.

I grunden handlar det om journalisternas kunskaper och utbildning. Många ”experter” på fotboll vet väldigt lite eller inte tillräckligt om spelet  fotboll för att rättvist kunna bedöma en spelare eller tränares insatser. Det är därför det finns en sådan gigantisk misstro mot svensk fotbollsjournalistik, så väl bland spelare, tränare som bland supportrar. Det handlar också om beroendeförhållanden. Journalisten kritiserar sällan den spelare/tränare de måste bevaka och vars favörer och förtroende de är beroende av. På samma sätt kritiserar spelare och tränare aldrig offentligt den journalistisk eller journalister de är beroende av. Mellan fyra ögon kan de skämta och förlöjliga journalister men aldrig offentligt. Och de stora, enda, förlorarna är naturligtvis alla läsare och tittare.

Jag själv då? Är jag så där skenheligt osjälvständig?

Klart jag inte är. Visserligen försöker jag att tänka och uppleva saker självständigt men naturligtvis påverkas jag av sånt jag läser eller hör. I fall en tränare vars kunskaper jag högt värderar säger en sak påverkar det naturligtvis min egen värdering av saken. I fallet Pontus Jansson har jag alltid tyckt att han har en del stora brister i sitt spel och skrivit om detta. En del av dem finns fortfarande kvar. Dessutom tycker jag det är falskt att kalla sig MFF supporter och samtidigt se till att MFF inte får pengar för den utbildning och träning man lagt på honom. Inga pengar mer än de som MFF enligt FIFA:s regler måste ha. Men all annan ersättning går MFF miste om. Jag tycker Jansson är falsk och girig. Jag kan inte utesluta att jag påverkas av detta i min bedömning av hans agerande på planen.