All göteborgsidrott är inte iskall

Sitter och läser korrektur på texten till vårt fotbollsseminarie i katalogen till Bokmässan 25-28 september och tänker naturligtvis på Heden, Heden 1 med platsgräset som förstördes av bandyis och därför döptes om till ”Heden Arena”. Det var humoristiskt på ”plastgräsrotsnivå”. Vi spelar, nästan, alltid våra landskamper på Bokmässolördagen där i närheten, d v s säga på trean eller fyran men saknar det gamla platsgräset ( ja eller planen, inte gräset). Älskar detta Heden för dess historia, placering och hur levande det alltid är där – tvärt emot Valhalla. För mig är det Göteborgs två bästa ingredienser: Heden och Mässan.

Nu läser jag samtidigt i dagens DN  att Gais med omedelbar verkan lägger ned sin herrbandylag på grund av vädret. Det överraskar mig inte och jag hoppas att ettan snart är tillbaka som fotbollsplan men att skylla på vädret låter lite som en bortförklaring a la Kal å Ada. Gais Bandy är ju hetare än någonsin nu!

Fortsätter läsa och det visar sig att Gais nederlag inte är en isolerad företeelse, det rent av regnar dåliga göteborgsvitsar i DN den här onsdagen. Som den att  stolta ÖIS, av misstag, lagt sitt cupdeltagande på is.  Eller att IFK Göteborg inte är ett guldlag…

Helt seriöst har Pelle Blohm skrivit en utmärkt och mycket läsvärd krönika i DN  om den olycklige Stahre och laget som en ”stor sorg”. För oss som tycker Stahre är groteskt övervärderad som tränare och inte förstår varför han fått ännu ett år ( och många tiotals miljoner kronor att köpa ständigt nya innermittfältare för) på sig att förstöra IFK Göteborg är krönikan mycket välkommen. Det lustiga är att Pelle hävdar att han skrev fel på ett ställe i texten och att det skulle komma att reta göteborgssupportrar som läser det i Riksettan ( den upplaga de inte hann korrigera i). Fast faktum är att jag inte hittar något fel i texten. Vad som kan vara lögn och förbannad dikt i Blåvita  kretsar är ren sanning för mig i Malmö. Under alla omständigheter gillar jag Pelle Blohm – man måste våga att ständigt utmana, sig själv och andra!

Det IFK jag såg spelas ut av tio Elfsborgare i måndags var ett skämt på fotboll. Ett av de mest impotenta lag jag någonsin sett och det är väl vad Stahre i mina ögon alltid har utstrålat sedan jag träffade honom på en upptaktsträff på Berns i Stockholm för sex, sju år sedan. En liten stöddig, fyrkantig kille som verkade vara human-impotent, och nu diagnosticerad med erektil mittfälts-dysfunktionalitet. Säg så här: jag tror att svensk fotboll hade mått mycket bättre med Micke Stahre nånstans i AIK.