Mannen som ”kontrollerade” en klubb

En inte omedelbart förtjust recensent redovisar sin läsning

I dag dök den upp i posten, självbiografin över Världens mest beundrade fotbollstränare i Skandinavien. Titeln är lika ödmjuk och intresseväckande som tränaren – ”Min självbiografi”.

Min relation till den före detta Rangersanfallaren är lite komplicerat. Han har aldrig älskat Celtic men när han skulle gifta sig med en katolsk kvinna försökte klubben och många spelare att övertala honom att låta bli, enkom för att hon vara katolik. Ferguson blev till slut så förbannad att han rev kontraktet och lämnade klubben i vredesmod och för alltid. Han heller aldrig, till skillnad från många andra managers, Kenny Dalglish har väl varit den värsta, flörtat med Rangers och försökt sko sig på deras namn och de pengar de inte hade men ändå använde (om man så säger). Rangers köpte väl några av hans tidiga spelare, bland annat den smale, nervklene och ganska medelmåttige sydafrikanske målvakten men jag kan inte minnas att Ferguson någonsin köpte en Rangersspelare. De brukar dyka upp i smygkatolska Everton…

Man kan inte undvika att imponeras av vad mannen har åstadkommit under sina 26 år i klubben. Jag kan inte låta bli att äcklas av alla de historier man hört om hur illa han behandlat spelare, bland annat i omklädningsrummet. Betänker man detta, de historier som kommit fram och bekräftats – hur många liknande osmakliga historier om fotbollsvärldens  finns det så som inte kommit fram. Och hur många fotbollsspelare har fått sin karriär, inkomstmöjligheter och kärlek till fotbollen förstörd av Ferguson? Jag förmodar att det inte nämns i boken som för övrigt sålt 25 000 ex i Norge. Har ingen aning om hur det gått i Sverige men sådana här titlar brukar sälja uselt. I den mån svenska män kan läsa böcker läser de originalet eller ett utdrag i kvällstidningarna.  Å andra sidan står det att det är andra tryckningen så den har kanske trots allt sålt bra vilket jag självfallet tycker är kul.

Nu har jag kommit fem rader i min läsning av förordet och tycker att jag fått mina fördomar bekräftade för efter tre sidor av tack till en massa människor följer inledningen och där, femte raden står det: ” Den kontroll jag fick utöva över Manchester United…”

Översättaren är den oerhört duktige och sympatiske Olov Hyllienmark med en karriär som ytterback i Författarlandslaget så jag förmodar att den mindre lyckade upprepningen är en tillfällighet men vad säger satsen: jo ”kontroll”! Jag kan finna många synonymer för ledarskap, speciellt i en fotbollsklubb men ordet ”kontroll” känns inte alls bra men det är nog väldigt exakt översatt, både av Olov och av  Ferguson själv. Däremot finner jag inte, varken i inledningen, förordet eller på försättsbladet något om den person som rimligtvis hjälpt Ferguson att skriva. Det finner jag anmärkningsvärt, anmärkningsvärt men inte överraskande.

Recensionen känns nu ganska klar men eventuellt får jag väl fortsätta att läsa några rader på de drygt 275 sidorna ( plus 60-70 sidor luftig statistik).  🙂