Grisfotboll är HIF:s framtid

Det var mycket som var dåligt runt derbyt i går. Allra sämst var nog avsluten. HIF borde ha gjort två,tre mål, MFF borde gjort fem, sex – ungefär så var avslutsfördelningen i matchen.Orsaken var dels dåliga mittbackar, dels bra målvakter.

HIF har problem, i fall man fortsätter använda Jesper Björkman som mittback spelar det tyvärr ingen roll hur stort ansvar som Sadiku tar och sköter.  I första halvlek var det Björkman som gick bort sig gång efter gång. I andra började därför som direkt konsekvens av Björkmans svårigheter, Peter Larsson ta större ansvar och som det visade sig vara alltför stort ansvar: han började spela med alltför små marginaler och skapade problem.

Samma osäkerhet har man offensivt eftersom David Accam inte är en genuin målskytt och Alvaro Santos tyvärr inte längre har kroppen för att starta i allsvenskan. Det positiva är Sadikus storspel och att Pär Hansson verkar hittat balansen och självförtroendet igen – bland annat beroende på att problemen i försvaret är så stora. Han växer med ansvarstagandet men det gäller att ligga på rätt nivå och inte ta alltför stort ansvar. Som Peter Larsson gör, som Sadiku och Gshi ofta gör.

Jag tror att HIF på bortaplan, och mot topplag över huvudtaget, måste börja spela som på Friends och utnyttja sina främsta resurser maximalt. HIF har inte längre materialet för att dansa, nu måste det bli grovt hånglande fotboll fram till VM-uppehållet. På HIF:s villkor. Det innebär att man renodlar den defensiva uppställningen, har ett lågt lag där orutinerade innermittfältares problem inte får så stora negativa konsekvenser när de hela tiden har medspelare vid sidan om sig.  Det betyder också att man startar med endast två defensiva spelare. Accam och Simovic och Simovics enda uppgift är att ta emot och fördela bollar till en djupledslöpande Accam och kanske toffla in någon retur.  Med andra ord är det grisfotboll  HIF:s omedelbara framtid och ska ta klubben ur bottenträsket.