Ifall man skriker hela tiden är det till slut endast tystnaden som märks / Bengalbränning, ”anti-supportrar” och fotbollens framtid

Jag kallade Johan Cronemans värderingar gubbiga. Förra lördagen skrev han en DN-krönika där han menade att bengalbrännarna enbart var ute efter att visa makt. Efter HIF-MFF får jag göra en halv pudel och ge honom rätt, i det här fallet.

Bengalbrännarna på MFF-läktaren tände röda bengaler som försenade avspark i båda halvlekarna, försenade matchen efter målet och de eldade enskilda bengaler under i princip hela andra halvlek. Framförallt det sistnämnda är svårt att se det som något annat än en maktmanifestation: ”kolla vi kan, alltså gör vi det”.

Rent supportermässigt, visuellt och för känslan var det ju bara korkat. Ja för oss som i princip gillar bengaler under ordnade former var gårdagens demonstration en massa rök rakt i ögonen. Ifall bengaler används hela tiden ger det ju ingen känsla när de verkligen ska förstärka känslan av fest och supporters. Ifall man skriker hela tiden är det till slut endast tystnaden som märks.

Dessutom betalde MFF enligt ordf. Jeppsson i SDS, 765 000 :- i böter för bengalbränning förra säsongen. Fortsätter det som på Olympia kommer den summan hamna långt över miljonen i år.

Betydligt större summor rör det sig om vad gäller allsvenskan imageproblem. Det som delvis bidrog till den usla publiksiffran på Olympia och den som gjorde att den soldränkta toppmatchen mot Häcken i helgen på Swedbank Stadion endast locka 10 500 när det borde varit 14-5 000. Vi pratar många miljoner i uteblivna publikintäkter men det verkliga problemet kommer visa sig nästa vinter, då fotbollsklubbarna ska få sponsorerna att kasta in sina årliga tiotals miljoner kronor för att förknippas med MFF, HIF, bengalbränning, dödsmisshandel, supportervåld, aggressioner, hat och otrevlig stämning som skrämmer bort publik och ger massor av negativ massmedial uppmärksamhet. Framförallt den allmänna känslan av att intresset minskar och problemen ökar i allsvensk fotboll. Varför ska man betala tiotals miljoner kronor för att förknippas med det?

Det är tyvärr så fotbollens dilemma ser ut nu. Oavsett hur bra fotboll som erbjuds, hur duktiga lagen är, hur bra klubbarna sköts, oavsett hur mycket huvuddelen av supportrarna sjunger och förstärker känslan av fest och fotboll så är det allt det negativa som sponsorerna också betalar för. Likt de bengalbrännare i går som närmast kan liknas vid antisupportrar.

Ett stort ansvar för det här vilar på supportrarna och klubbarnas ”fria” relation till supporterklubbarna. Man har gett frihet under ansvar, ansvaret har en del inte kunnat eller velat hantera. Det är dags att klubbarna tar tillbaka sina läktare och med klubbarna menar jag moderföreningen och de supportrar som stödjer fotbollsklubben utan hat, våld och egenmäktigt förfarande. De måste göra det tillsammans, alla supportrar. Den lilla minoritet som inte accepterar det här får hata och elda någon annanstans.. Precis som vi inte ska ha några nassar på våra gator och torg ska vi inte ha ”anti-supportrar” på våra läktare.