Svensk fotboll och ”skadliga” fystränare

Tillbringade kvällen med att lyssna på ett föredrag om styrketräning och eftersom han som höll i det var f d elitfotbollsspelare (typ) kom vi efter mötet in på förebyggande träning och fotbollsskador. Det är bara två klubbar i Skåne, oavsett idrott, som har heltidsanställda fystränare. Dels MFF:s Mastersutbildade f d Southamptonkille dels den man HIF har haft i 15 år. Jag tänker på det när jag tänker på alla skador som HIF hela tiden drabbas av. För tillfället är Landgren korsbandsskadad, Boateng är borta, Simovic har haft problem i flera månader och Gashi har hamstringsproblem tills hösten. Ett annat exempel är HBK som för tre år sedan inte tyckte de hade råd med en heltidsanställd fystränare och sedan fick många skador och åkte ur allsvenskan. Det kostade också en slant…

I år är inte så många skador i MFF, förutom Helanders eventuella och mörkade skada.

Förra året hade HIF Boulahrouz (stavning?) borta nästan hela säsongen liksom Uronen. May Mahlangus hälsena Var det fler? Atta var ofta skadad i HIF men verkar hel sedan han kom till Häcken. Pekalskis tragiska öde i MFF är bekant men MFF har väl inte haft speciellt många skador efter experimentet med Agne Bergwalls som kvalificerade sig tack vare att han tränare Carolina Klüft…

Vad jag vill komma till är att duktiga fystränare är guld värda. Och dåliga skapar stora problem. Ta t ex Landgren och HIF. Han hade väl utgående kontrakt med HBK så han har förmodligen en grym lön i HIF – och så sabbar han korsbandet i en meningslös cupmatch på försäsongen. Ifall det delvis var p g a en mindre bra fystränare (han har varit i HIF i 15 år…) kostar Landgrens säsong säkert HIF ca 2 miljoner kronor ( lön + sociala avgifter) utan att tillföra något mer än den obehagliga känslan av att HIF i många år haft otur med många och allvarliga skador. För Landgrens lön hade man fått ett par väldigt duktiga fystränare och PT:s. och med tanke på alla de andra skadorna i HIF – vore det inte kostnadseffektiv att satsa på bättre och mer förbyggande fysträning?

Det mest extrema exemplet i svensk fotboll detta år är Östersunds FK. I vissa matcher hade de bara haft tre utespelare på bänken. De har 10-12 man långtidsskadade, och en alldeles ny, okänd fysioterapeut. Företrädaren var efter vad jag förstått väldigt bra och ÖFK hade väldigt få, nästan inga skador överhuvudtaget, ja förutom min idol, den ständigt rehabandes Emir Smajic. Nu är det inte min avsikt att hänga ut fystränare med bedrövliga ”trackrecords” för det finns många faktorer som spelar in. En av de faktorerna är naturligtvis att motivera spelaren att träna rätt och tillräckligt – just där tror jag vi kan komma väldigt mycket längre i svensk fotboll. Dessutom tror jag, generellt sätt, att träningen är alltför ensidig och inte tillräckligt individuellt anpassad det vill säga även till spelarens psykiska status.

Bedrar snålheten visheten i svensk fotboll? Skadar dåliga fystränare och fysioterapeuter svensk fotboll?

4 svar till ”Svensk fotboll och ”skadliga” fystränare”

  1. Intressant artikel. Kan bara hålla med. Tror du att detta fortfarande är aktuellt eller har förändrats till det bättre?

    1. Profilbild för maxtiotar
      maxtiotar

      Hej Sofia! Det har förändrats till det bättre men samtidigt tror jag att kraven hela tiden ökar. För när pressen på tränarna skruvas upp så resulterar det ofta i tuffare fysträning. Inte smartare, inte klokare men mer. Milos Milojevic l MFF lär ha fallit på det. Det påstås att han körde tokhård fysträning på försäsongen och MFF slog nåt slags rekord mot Djurgården borta i början av maj (förlust 4-0) med 12-13 spelare skadade. HIF ( eller Granen) värvade landslagets fysteam och fick även de abnormt många skador. Så jag tror att träningen utvecklats men att kraven är tuffare och pressen på att förkorta rehab är också en farlig faktor. I t ex MFF har du ett par av stjärnorna som varje säsong är skadade minst hälften av matcherna. De kommer tillbaka, spelar en match eller två och går tillbaka till rehab. Med samma skada (även om t ex MFF inte längre berättar sånt här). Man kan mistänka att dessa vad det verkar mer eller mindre kroniska skador delvis kan ha orsakats av alltför snabb rehab.
      Samtidigt mycket vältränade MFF-stjärnor som saknar grundläggande kunskaper om basövningar – övningar man tänker att de borde ha gjort i tio, femton år…

  2. Det var ju skönt att höra att det i alla fall blivit bättre men precis som du säger så är kanske inte svaret att köra hårdare och mer fys direkt. Kvalitet över kvantitet brukar vinna. Jag blir alltid så förvånad över de otroligt långa skadelistorna. Hur vet de inte hur de ska hantera detta än? Kort rehab är bara möjlig om du har tränat skadeförebyggande innan. Vältränad är en sak, tränad och förberedd för din sport, en annan. Blev själv väldigt förvånad när jag satt i en idrottsmedicins kurs gör några år sedan och en föreläsare (och tränare av något slag) stod och berätta om effektiviteten av olika typer av styrketräning , där ibland isometrisk träning som en av de mest effektiva enligt hans graf på sin PowerPoint. När jag frågade hur mycket av isometrisk träning de inkluderade i sin träning var svaret, ingenting och han såg ingen nytta med det.

    1. Profilbild för maxtiotar
      maxtiotar

      Hej Sofia !
      Visst är det märkligt att en idrott som omsätter så sjukt mycket pengar inte är mer lyhörd vad gäller utveckling och vård av ”kapital”.

      Jag tror problemet är just detta – de är störst och därför utvecklas hybris och arrogans.

      För två år sedan, när jag började som fystränare i fotboll, gick jag in och letade efter förbundets material för knäskade-preventiv träning. För tonåringar. Fann en enda video – som var nästan 20 år gammal och farlig!

      Dessutom har lagidrotter alltid undervärderat individens utveckling på bekostnad av kollektivet. Delvis är det så fortfarande. Är du tillräckligt stor talang blir du miljonär ändå, är du medioker kan du träna dig till samma inkomst.

      Ytterligare en faktor kan vara mätbarheten. En friidrottare eller simmare vet exakt hur resultatet ska värderas. Det är svårare att bedöma en prestation när den genomförs med motståndare. Därför blir ofta perspektiven extremt kortsiktiga – ”en bra straff är en straff som går in”, alternativt ”vi tar en match i taget”. Så länge laget vinner är supportrar, media och styrelsen positiva, oavsett prestationen. En förlorande trend och du får sparken. Oavsett anledning.

      Troligtvis är delade ledarskap i stora lagidrotter väldigt positivt eftersom de kan komplettera varandras svagheter men du upplever det sällan på hög nivå eftersom omvärlden ska ges en bild av att ledarskap innebär en stark, självständig, ensam människa. Ungefär samma bild man har av idrottaren. Jag tror samhället vill förväxla elitidrottaren med resultaten.

Lämna ett svar

Upptäck mer från Maxtiotår

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa