Sa jag farväl när jag kom? Del 1

För nio år sedan hade Celtic vunnit ligan och Henrik Larsson tog farväl av sin oerhört trogna supporters. Han gjorde det genom ett tal och tillsammans med den då 7-årige Jordan Larsson.

När ikoniska spelare lämnar en klubb och ett land finns det många sätt att göra det men att tack vända blicken mot publiken, att återgälda alla blickar genom säsongerna och göra det i tårar och med ett barn vid sin sida är en väldigt fin gest. Speciellt som barnet symboliserar framtiden och någon som ingen är, åtminstone just för tillfället.

När Celtics grekiske forward Georgios Samaras efter sex och en halv säsong nu lämnade Celtic gjorde han det med ett barn, 11-årige Jay Beatty. Fram till förra helgen och Samaras sista match var Beatty ingen alls mer än en okänd kille och Celticsupporter med Down’s syndrom.

Först kom managern Neil Lennon bort till Jay och gav honom medaljen Neil fått för ligasegern 2013-14. Sedan kom Georgios. Så vad som kunde blivit en självcentrerat, lite melodramatiskt farväl blev en väldigt fin liten föreställning.

Som om det inte räckte var två andra gamla hjältar tillbaka för att påminna publiken om att de lever och varför de lever. Både John Hartson och Stilian Petrov har de senaste säsongerna kämpat mot cancer och besegrat den, åtminstone just för tillfället.

Så ett farväl är alltid en början på något nytt, något positivt.


About this entry