Bränd på CL-finaler

Nej, jag såg inte heller den här Champions League-finalen. Under 2000-talet har jag inte sett speciellt många, förutom de med Barcelona naturligtvis. I lördags var jag på stor fest och även om 10-15 man trängdes framför en dator ute vid grillen var jag inne och dansade under hela matchen. Kom ut till vad jag trodde skulle bli straffsparksavgörande –DET missar jag inte. Fick se Cholo Simone springa ut på plan, långt ut på plan och vifta med armarna framför domaren innan han leddes bort av männen han var ledare för…

Så jag stack in och dansade igen med viftande armar och när jag kom ut en kvart senare var matchen slut, ett väldigt deprimerande slut.

Varför ser jag inte CL-finaler längre, jag gjorde ju det på 1900-talet? Kanske var det en dålig början med Madrid i många av de där finalerna. Jag var sur och uttråkad av dåliga, händelselösa finaler, speciellt allt som hade med italiensk fotboll att göra. Så blassé att jag 2005 skrev en text på Sydsvenskans kultursidor om Vasquez Montalban och elitfotbollens död. Där föruspådde jag att den dagens CL-final mellan Liverpool och ett italienskt lag skulle bli helt händelselös och avgöras på straffar efter tvåtimmars feg skitfotboll…

Sedan dess har jag inte skrivit om CL-finaler men de har något alltför pompöst och stelt rituellt över sig. Plus att fotbollen nästan kommer i andra hand. Det är som OS-finaler i gång. Plus att det brukar vara helt fel lag. Båda lagen. De som spelar den bästa fotbollen vinner sällan, om de lagen ens tar sig till final. Jag är inte riktigt säker på att jag gillar upplägget för det är fegfotbollen och den defensiven som betalar sig alltför bra. Förutom Barça kan jag inte påminna mig när jag såg en CL-final från början, och live. Kanske Bayern – Man United fast det var ju på Camp Nou…