ITALIEN – BARA. SÅ. JÄVLA. OFFSIDE.

Post-Midsommardagstittar på den stora Fotbollsnationen mot ”15 minuts of Fame-landet”, rankat näst sist i hela VM. Det älskade, avgudade, respekterade mot det som alla skrattade åt före matchen mot Uruguay. Världens bäste fotbollspelare (Pirlo alltså,  måste jag nog nämna för att undvika missförstånd…) mot ett innermittfält från AIK och FCK. Ett fult, cyniskt , långsamt offsidespringande mot ett lag som försökte spela fotboll, sökte hela tiden korta passningar och spel på ett tillslag.

Ett lag som får frispark när Cassano (planens sämste spelare) förlorar en boll felvänd och knuffar som hämnd undan motståndaren mot ett lag som går miste om en idiotsäker straff.

Det var en så svartvit match som belyser två problem i italiensk fotboll. Dels kan gå långt även med dåliga lag, som i EM, men aldrig gör två bra turneringar i rad, dels att de spelare Italien har i dag är brutalt usla. Så värdelösa som världstjärnor att man kan må lite dåligt i magen för mindre…

Italien har en bra målvakt och två bra mittbackar. Det räckte mot England när de slapp vara bollhållare och kunde spela på omställningar. Hyllningarna av den gamle Pirlo liknar dem av Gerrard, två överåriga spelare som bara blir mer och mer namn, mindre och mindre som spelare. Cassano, den gamle Madridspelaren – vad gjorde han som inte Elmander, eller John Guidetti kunde gjort mycket bättre, mer än de konstanta offsidejoggandena (11)? Numera håller Italien endast världsklass i att slänga sig och överdriva en tackling eller bollförlust.

Jag har en känsla att Italien spelade så här för att de vet att 0-1 innebär att de kan spela 0-0 mot Uruguay och ändå gå vidare. Jag har en känsla av att jag trots att jag verkligen tycker illa om Uruguay kommer hålla på dem mot Italien.