Agrofotbollens återkomst

Egentligen är det inget fel på domarstandarden, den yppersta eliten av ”domarteam” har inte plötsligt blivit sämre. Det är inte så att Champions League de senaste säsongerna präglats av varit en rad skandaler och feldomslut. Vi har inte fått uppleva riktigt genomusla, subjektiva VM-domare den här gången även om den där mannen från Oceanien var på gränsen.

Så varför tycker jag att domarinsatserna i detta VM, liksom i finalen för fyra år sedan generellt varit mindre bra och att det följer ett mönster?

Nej, jag tror inte domarna är mutade, i alla fall inte med pengar. Däremot tror jag att det finns oskrivna lagar om hur domarna ska genomföra matcher med vissa lag för att få fortsätta döma, för att få de matcher alla vill döma, de finaste uppdragen. Att det fungerar ungefär som i ett mindre bra, globalt företag där man i första hand premierar lojalitet. Jag tror inte domarna, eller domarkommittén till skillnad från vad fallet verkar vara bland deras högsta chefer, på förhand har bestämt att en speciell deltagare ska vinna till ”nästan varje pris”, typ VM till Qatar 2022. Det finns saker och bonusar som enbart är förbehållna ”styrelsen”.

Jag tycker mig dock skönja ett mönster och skrev om det redan efter ett par dagar av VM – det faktum att vissa lag, framförallt Brasilien aldrig får några felaktiga eller tveksamma domslut mot sig men väldigt ofta med sig. Liksom att deras motståndare på samma halva, typ Mexico, Colombia, Tyskland och Kroatien väldigt sällan fått domslut med sig men väldigt ofta mot sig. Jag tycker mig också se ett mönster var gäller att Argentina får få fördelar men deras motståndare, speciellt Holland, får många fördelar. För Hollands del började det redan mot Spanien

Jag tror, ifall det behövs, att denna känsla kommer att öka ännu mer i tisdagens semifinal. Neymar har gjort tillräckligt många fula efterslängar för att förtjäna en avstängning. Eller som när han trotsade sprayburken och var två,tre meter från bollen vid tillslaget i första halvlek. Om det inte varit Neymar, om det inte varit VM 2014 hade Neymar varnats. Nu har man dock nollat varningarna så han kanske får en igen i semin.

Paulinhos behandling av Colombias tia i går var på en helt oacceptabel nivå. Ändå fick han härja och söndra som han ville i första halvlek. Som jag skrev redan vid Confederations Cup förra året spelar Brasilien med en hög backlinje och långsamma mittbackar. När motståndarna spelar upp på en felvänd spelare måste de stoppa den spelaren till varje pris. Vilket de gjort, i varje match. Den sortens spelförstörelse ger alltid gult i allsvenskan och EPL, ofta i CL. Här blir det i bästa fall frispark. I början av turneringen blåste varnade man för några av dessa ”interference” vid omställningar men därefter har man släppt det. Man har vinkat vidare, kallat det fördel av bollen och sedan inte varnat i efterhand.

Generellt verkar man försöka undvika att varna till varje medan några varningar varit dåliga och helt utan substans – och de har drabbat de lag som redan är förföljda. Man har ”släppt” i princip alla varningar för fasthållningar, arm- och tröjdragningar vilket jag absolut inte förstår. Ifall man inte sätter in detta i ett större sammanhang. Vilket jag tyvärr tror man måste göra. Är det för att premiera Sydamerikansk lag som traditionellt spelar aggressivt och cyniskt, liksom Holland (speciellt i VM-finalen 2014).

Varför skulle annars världsfotbollen ta flera steg tillbaka och skapa en mer fysisk, skadefylld och aggressiv fotboll? Alla direktiv de senaste 10-15 åren har gått ut på att stävja just fusket och aggressiviteten. Så varför plötsligt denna omvändelse, i Brasilien, i VM 2014?