Sarah Sjöström krossar ett världsrekord och jag blir glad. Inte så mycket för att jag och Sarah delar modersmål utan för hur det var möjligt: ”Sjöström har en förklaring.
– Jag har tränat med grabbar de senaste ett och ett halvt åren. De vill inte bli besegrade, medan jag alltid vill slå dem. Det är hög konkurrens på träningen. Alla vill vara bäst. Nivån är alltid hög, säger hon.”
Självklart borde det vara så i nästan alla idrotter – jämlikhet innebär lika möjligheter på lika villkor. Att killar och tjejer som är ungefär lika bra tränar mot varandra borde vara en naturligt, speciellt i lagsporter, för alla dom vill bli bättre. Problemet är att en del män och kvinnor föredrar pengarna, uppmärksamheten och privilegierna före resultaten. Vilket är förståeligt men inte speciellt hedrande.
Lämna ett svar