Inget är ”oförklarligt”

Som man frågar får man svar. Man frågar inte ett olycksoffer alldeles efer olyckanhur det kunde hända. Man får svaret ”oförklarligt” för att personen är i chock. Och i går var inte enbart spelare och tittare utan även TV-experter chockade.

Det är bra märkligt, 1-7 i en VM-semi på hemmaplan, men inte oförklarligt. En av förklaringarna är just hemmaplan. Jag skrev före VM att jag trodde Tyskland skulle slå ut Brasilien men att Brasilien hade vunnit VM om mästerskapet spelats någonannanstans.

Trycket och pressen på dem att radera ut ”tragedin på Maracana” 1950 resulterade i att de skapade en egen och långt värre. För då var man ett mål från äran, i går var man sex mål och det kunde varit tio.

Individuellt är spelarna erfarna och välutbildade. Dante är mittback i Bayern München, det är ingen dålig reserv. Och mittfältaren som kom in aldrig var där är ändå stjärna i Tottenham. Däremot kan jag starkt ifrågasätta användandet av gamle Maicon istället för Dani Alves och att man använde en spelare som inte enbart var totalt ur form utan verkligen led av att vara på plan – Fred. Scolaris val var tortyr, för Fred.

Jag tror huvudorsaken var att laget vid varje tillfälle har spelarna öppet visat sina känslor. Man har kramats, gråtit och på alla sätt visat hur överväldigande av känslor man varit. Och nu gjorde man samma sak – under matchen. För även om Tyskland spelade just så bra och rörligt som de kan var i princip varje baklängesmål resultat av stora individuella misstag.

Men jag tror också det var dålig coachning. Dante och David Luiz håller världsklass en och en. Tillsammans var den katastrof och de spelade som om alla andra försvarsspel förstod vad de gjorde. Som att Thomas Müller gång på gång drog ut Dante till ena hörnflaggan och Dante följde med. Bakom honom löpte sedan tyskarna in och varken David Luiz eller mittfältarna eller ytterbackarna var där. De stod och tittade på i mitten av planen. Så när man kritiserar mittbackarna måste man också kritisera de andra spelarna med defensiva uppgifter.

Man måste också kritisera Scolari för situationen med en avstängd mittback kan inte ha kommit som en överraskning för honom – trots att FIFA och domarna gjort allt för att inte ge Brasilien några gula kort. Så Dante måste ha varit inspelad som backup för Thiago Silva eller David Luiz, speciellt som de är tuffa och alltid drar på sig många kort i klubblagen.

Men istället för att spela som ett lag och vända motgång som ett lag gick man omkring och grubblade, kände sig ledsna och som offer för något. Gång på gång har man lagt matchen och sin vinst i Guds händer och alla dessa troende måste ha frågat sig varför Gud visade sin kärlek på det här viset. All stress, prestationsångest och skyhöga förväntningar lade man i Guds händer…

Brasiliens oförklarliga förlust är i mina icketroende ögon främst orsakat av det de har kallat Gud, deras känslofyllda relation till en gudomlig lagkamrat som inte var på plats när det behövdes som bäst.

Det låter lite som Neymar, Neymar hade inte gjort någon skillnad. Men istället för att vara en stark grupp utan Neymar tar lagkaptenen ut hans tröja och håller upp den vid nationalsångerna. Det är inte enbart patetiskt, det är tragiskt. Det förstärker känslan av att varken de elva på plan eller resten av Brasilien var mentalt förberedda för en enda liten motgång, än mindre en katastrof.