Sanningar och myter om Touren

Recenserade den svenska översättningen av Joakim Jakobsens fantastiska bok om Touren i Norrköping  Tidningars kulturdel. Jag fick max 2700 tecken på mig. Jag har tidigare skrivit om Jakobsens bok. Både för en vecka sedan, för ett år sedan och i samband med tredje utgåvan i december 2012. Tycker lika bra om den varje gång. 

Ingress: Litteraturrecension I morgon startar loppet som mer än något annat definierar manlig galenskap. Fast Joakim Jakobsens bok om Tour de France är bättre än själva loppet, anser Magnus Sjöholm.

Bröstet; :
Boken brukar vara bättre än filmen men om boken är bättre än verkligheten? Ifall tegelstenen om Tour de Frances historia är bättre än nuet vars 101:a upplaga startar i morgon? Ifall dagens profillösa, formellt odopade, ekologiskt certifierade cyklister inte är lika episka som de utmattade svartvita männen med cykelslangar bundna runt nacken?

Årets Tour är kanske inte en gräddfil men det var tuffare förr, det själsliga och fysiska offret större. 600 mil istället för årets 366, men under lika många dagar. Medelhastigheten var 26 km/t (debutåret 1903) istället för dagens 39. Fast bergen var nästan lika höga, grusvägarna ihåliga, växlar förbjudet och punkteringar vardag. Dessutom plockades de sista på varje etapp ur tävlingen och fick gå hem…

Det enda anmärkningsvärda med översättningen av Joakim Jakobsen enastående ”Tour de France – historiens om världens största cykellopp” är att man bytt ut danskans ”hårdaste” mot ”största” som om allt hängde på storleken, i Sverige. Den innehåller även lite om de få svenska prestationerna vilka i originalet var märkligt ignorerande.

Joakim Jakobsen är kanske Danmarks mest respekterade kulturredaktör och har tidigare bland annat skrivit den definitiva boken om Danmark och Fotbolls-VM 1986. Då var fundamentet fakta och intervjuer, nu är det anekdoter och skrönor. Samtidigt vore ett mer källkritiskt berättande fatalt då inte enbart boken utan hela loppet lever mellan falskt och äkta, fakta och fiktion, människa och myt. De 800 sidorna är både lockande och avskräckande men prosan ständigt nykter, rent av njutbar. Ibland, fast alltför sällan, växlar Jakobsen upp till prosapoetiska analyser vilket ger loppet en grandios och närmast kristen dimension.

Touren föddes dock som en patriotisk manifestation av Dreyfus-hatande katoliker. Loppet går att ”läsas” som en nationalistisk marknadsföringsidé vilken gradvis uppgraderas och politiseras till franskt EU-projekt. Hur monopol faller samman, omstruktureras, ”ekumeniseras” och vinner marknadsandelar i gråzonen mellan sport och ytterst smärtsamt spektakel. Många är likheterna med en oviss tungviktsmatch i boxning över 15 ronder där förmågan att korsa gränsen för rädsla / mod förblir det primära – en ärofull utmaning av sig själv som ger men för livet.

Dödsfall under loppet är sällsynta medan depressioner och självmord ökar. Ingen annan idrott kan konkurrera med elitcyklismens suicidalsiffror. Det tar inte Jakobsen upp i boken. Han väljer ett öppet problematiserande men morallöst perspektiv där doping inte är konkurrensfördel utan outtalad nödvändighet. Boken blir en slags fortsättning på Bibel där lidandet är Guds kärlek och Golgata blott en tävling, fast en stor tävling.

Stäng TV-en, läs boken!