Dagen efter i Berlin

Dagen efter VM-finalen åt jag lång italiensk jobblunch med kaptenskollegor från det tyska och engelska författarlandslagen (polackerna hade rest hem) i Prenzlauer Berg. Philip Oltermann är född i Tyskland men engelsk författare och journalist och har skrivit mycket för The Guardian de senaste dagarna medan mina kultursidestidningar i Sverige är lite långsammare med nätversionerna.

Här nedan kan du läsa Philips text (länk) om VM-natten här. Jag och Philip såg delvis matchen ihop i klubblokalen men den jättelike barmannen som flera gånger tilltalade mig med vad som liknade frågor pratade så konstigt att jag aldrig förstod vad han sa. Det lät som om någon ironierade över det tyska språket.

Sedan delade jag och Philip på oss men inte fan sjöng de inte ”Schön, wie ist das schön, so was hat man lange nicht gesehen”, nere vid Brandenburger Tor – det kan jag lova.

Texten om Merkel är intressant och visar hur även en som Carl Bildt hade kunnat vinna något genom att visa respekt och intresse istället för arrogans över genuin folklig glädje och passion. Den visar också att man inte överger en röd turkavaj. Mutti bär samma fotbollskavaj nu som vid VM 2006.

Vid lunchen diskuterade länge bilden av tyskar och tysk fotboll, hur den fortfarande präglas av det maskinmässiga och omänskliga. Efter 1990 har inte tysk fotboll varit så men bilden är tatuerad. Vi ogillar instinktivt tyskar.

Klaus César Ziegler menade att det enda tyskar vill är att visa att de har empati, vilket är svårt när man samtidigt är så fruktansvärt överlägsna och vinner VM. Det ligger en inbyggd motsättning som jag tror även präglar Tysklands roll i EU. De har makten och pengarna men får inte vara alltför kritiska när små länder förskingrar pengarna och ständigt gnäller om mer och större fickpengar, typ.

Ett genväg hade varit att man producerat en vänlig och trevlig världsstjärna men eftersom Tyskland är ett så starkt lag (inte lagmaskin) är det ingen som kan eller vill utmärka sig. Utom möjligtvis den Manuel Neuer som är i särklass bäst i Världen men målvakt och målvakter blir aldrig varken älskade eller globala stjärnor. Och det blev inte bättre av att alla som inte var tyskar (och jag själv) drog paralleller mellan Neuers utrusning och Toni Schumachers överfall på fransmannen Battiston vid VM 1982. Klart att grabben måste få boxa bollen, att sedan Hinguin springer på Neuer med ambitionen att få frispark och empati är en annan sak. Fotbollsmålvakter visar sällan hur stor empati de egentligen har.

Så det är inte genom att vinna utan med beundransvärd fotboll som Tyskland kan återvinna inte enbart Världen utan även Världens förtroende. Men de har inte gjort det än, det tycker i alla fall lite äldre tyskar som inte var i Fan-zone och fortfarande bär skulden av Världskrigen på axlarna. 

http://www.theguardian.com/world/2014/jul/14/angela-merkel-chancellor-german-team-relationship

http://www.theguardian.com/football/2014/jul/14/berlin-germany-triumph-football-world-cup-2014-victory