Inavel eller romantik?

Låt oss konfrontera sanningen, den föraktade – MFF-familjen förbarmar sig över den förlorade lille sonen när han återvänder för att det a. inte finns någon annan som vill ta hand om honom, b. alla i MFF gillar Agon Mehmeti. Men om vi försöker se professionellt på det – erbjuder man verkligen en 24-årig femteforward 3,5 års kontrakt?

Agon gjorde ett par mål för några år sedan då MFF trots att man spelade med två spelare på forwardspositionerna som inte var speciellt bra- på att göra mål. Och åren efter det har gett mig rätt. Daniel Larsson har stora förtjänster men de ligger definitivt inte i straffområdet. Han har aldrig varit en bra målskytt – när han gör många mål beror det på att laget som MFF under den tiden skapar ohyggligt många avslut. Till slut kunde inte Daniel, eller Agon missa.

Agon är inte tillräckligt snabb för att det ska vara en fördel. Han har inget speciellt bra skott, kan inte nicka och är alldeles för lätt att bara flytta undan. Då spelar det ingen roll ifall man har målsinne och rör sig hyfsat i boxen för man får ända aldrig bollen – på den nivå vi nu diskuterar. Mot allsvenska topplag, i Europa.

Att Agon under åren utomlands misslyckats katastrofalt och inte gjort mål skyller MFF-supportrarna på att han tvingats spela ytter i sin lilla portugisiska klubb. Jag men varför frågar ni er inte hur det kan komma att den lilla klubben köper vad de tror är en målfarlig forward och spelar honom som högerytter?

Jag tycker det är väldigt konstigt att man ger en 24-årig femte- fjärde-forward (Chibicki är mer lovande och betydligt yngre) ett så pass långt kontrakt – 3,5 års kontrakt? För mig känns det som i första hand ett emotionellt beslut, inavlad malmöitisk fotbollsromantik.