Modou Barrow vs David Accam

Modou Barrow imponerar mycket på mig, liksom nästan hela Östersunds FK. Mitt försäsongstips om att de tar en kvalplats verkar efter gårdagens utskåpning av Gif Sundsvall plötsligt inte helt orealistiskt.

ÖFK spelade snabbt med stort bollinnehav. Få tillslag på bollen och mycket rörelse. Och målchanser skapas av låga inlägg och instick till djupledslöpande mittfältare, ganska tyskt med andra ord. Med boll ser det ut som 2-3-5 och defensivt 4-3-3. Giffarna såg stabbiga och väldigt centrerade ut, hade inte mycket till varken boll eller kantspel. Dessutom borde minst en av deras klumpiga islänningar blivit utvisad.

ÖFK kommer gå långt men Moudo Barrow kommer gå längre. Förmodligen för att deras väg snart skiljs. Modou Barrow är alldeles för bra för Sverige och det är märkligt att så få såg hans potential. För två år sedan var han i IFK Norrköping men ansågs inte tillräckligt talangfull. Han var duktig i Varbergs Bois i fjol men allsvenska klubbar såg något inte Graham Potter såg – vore intressant att läsa allsvenska scoutrapporter, vad de ansåg att bristerna låg för i mina ögon har Modou Barrow nästan allt man behöver för att bli stjärna, utom erfarenheten, och möjligtvis själviskheten.

Mot Giffarna gjorde han ett mål och assisterade till de båda andra. Han springer rätt, har mycket bra bollkontroll, är modig, klok, en utmärkt passningsspelare och tar dessutom ett stort defensivt jobb. Han är dessutom ödmjukt osjälvisk och släpper bollen till lagkamrater där nio av tio själva gått på avslut. Förutom då att han både är väldigt explosiv och snabb på längre sträckor.

Det är lätt att jämföra honom med en annan ung ghanan som har haft Jämtkraft Arena som hemmaplan men Modou Barrow är en betydligt mer komplett fotbollsspelare än David Accam. Accam har aldrig några assists utom av misstag. Han är inte överdrivet explosiv, gör sällan jobbet defensivt och saknar den där rätta målkänslan. En del av det kanske kommer med åren men Barrow kommer gå mycket längre som fotbollsspelare – för en manager/tränare som vars lag lever på snabba omställningar är Barrow en blöt dröm.

Det enda jag beklagar är att han kom så sent till Östersund att han inte var med i antologin ”Min väg till ÖFK”, det hade kunnat göra den boken till en bestseller om två, tre år. Fast det är inte omöjligt att ÖFK gör samma resa som Barrow inom fyra, fem år, förutsättningarna finns. På Jämtkraft Arena.