Tre i rad men inte glad

1-1 borta mot Kalmar är ett resultat i princip alla herrallsvenska fotbollstränare accepterat på förhand. Så varför missnöjet med MFF ska inte sökas där, det var dessutom helt väntat i förhållande till förutsättningarna – vilade anfallare, årets viktigaste bortamatch mitt i veckan. Det verkade t o m som om MFF borde vunnit i fråga om chanser.

1-1 var vad jag tippade, liksom jag tippade rätt resultat i de två föregående omgångarna. Det är fullt naturligt att spelarna inte är mer än 90-95 % fokuserade på allsvenskan när det kombineras med Champions Leaguekval. Det gör mig inte till tipsexpert, inte efter den VM-turneringen, men det säger en del om hur förutsägbar allsvenskan är.

Så varför klagar supportrarna – jo naturligtvis för att 0-0 hemma mot baltiska Ventspils var en katastrof och för att man anar att även om man går vidare är Sparta Prag alldeles för bra för MFF i nästa omgång. Vilket de inte är. MFF har en bra trupp som kan slå Sparta Prag och gå till CL-äventyret med de spelare man har, kontrakt med.

Det är skadorna på de två bästa spelarna som orsakar den presumtiva depressionen och diagnosen bekräftades av matchen i CL. Men de övervägande manliga supporterskarorna knorrar även över allsvenskan vilket känns märkligt – som om besvikelsen och ångesten sipprar ut på förhand. Det är en form av oro alla supportrar känner, som om en ospelad match är en förlorad match men det är inget bra utgångsläge, varken för kärlek eller fotboll.

Det är klart att MFF vinner i veckan och får möta tjeckerna som de mycket väl kan överraska mot. Och även ifall jag tippade att AIK skulle vinna allsvenskan tror jag MFF har en väl så stor chans även där. Det är en förutsägbar serie.