Det är alltid lika spännande att läsa lokalpressen efter en MFF-match. Nej, jag tänker inte på de närmast identiska, och vanligtvis helt ointressanta citat som tidningarna fylls av. Dessutom förvillande ofta liknande de vittnesmål pch matchanalyser som ledare och spelare redan har avgett i CMore direkt efter matchen. Nej, jag tänker naturligtvis på betygen.
Fotbollsexperterna på SDS och KVP (jag undantar Skånskan eftersom de har en MFF-expert vars omdömen jag ofta delar) har ofta ungefär samma kriterier: ifall man tofflat in ett mål eller träffats av en boll innan den rullat i mål men varit usel i största allmänhet är man ändå alltid godkänd, gärna även vidtalad som ”hjälte” (derby-, match-, guld-). Alla är godkända ifall inte tränaren eller CMores experter uttalat sig negativt: då kan faktisk en spelare i MFF vara underkänd även i lokalpressen. Det händer inte ofta men det händer.
På samma sätt fungerar det i försvaret – en målvakt som släpper in ett mål kan aldrig varit riktigt fantastisk. Släpper han in flera är det lätt att betyget enbart blir en svag tvåa. Skulle han kunnat ta en boll men gör 30 världsklassräddningar i övrigt ligger ett underkännande nära till hands – även utan tränare och CMores understöd.
Igår mötte MFF Kalmar på hemmaplan. Första halvlek var från MFF sida inte så bra men heller inte usel. Lite lågt passningstempo, en spelare som helt föll ur ramen, den centrala passningsspelaren debut och med många bra intentioner i anfallet men dåliga avslut eller sistapass.
I andra, efter några byten, kom MFF ut taggade, gjorde mål efter några sekunder och sedan ytterligare ett mål efter fem minuter. Då var Kalmar ett slaget lag. Man gjorde även 3-1 efter 20 minuter och spelade sedan av matchen. De första 20 i andra var bra men då märktes det också att Kalmar i princip saknade hela sin ordinarie backlinje. Dessutom var 2-1 ett självmål och 3-1 en grov målvaktstabbe.
Om jag skulle ge betyg skulle Magnus Eriksson få högst betyg – en fyra. Han var väldigt bra i första halvlek och låg bakom nästa allt med idé och fart. Han sökte hela tiden bollen. Han var bra även i andra men inte lika bra då Rosenberg trädde fram , Rosenberg som varit väldigt blek i första halvlek.
Om jag skulle ge betyg skulle Agon Mehmeti få klart sämsta betyget ( se gårdagens bloggtext). Han blev naturligtvis utbytt i paus men i SDS är han ändå godkänd. Inte nog med det – Magnus Eriksson får samma tvåa i betyg som Agon.
Även i övrigt misstänker jag att SDS:s fotbollsexperter underlag till betygsättningen även denna gång varit ett urval highlight från matchen. Helander var bättre än Hammar som var bra men Helander missade nickduellen som ledde till Kalmars mål – någon annan orsak till att Helander får sämre betyg än Hammar kan jag inte finna. Tinnerholm var väldigt bra men missade två inlägg på ett spektakulärt sätt – alltså bara godkänt. Forsberg gjorde en tunnel och ett mål – det verkar ge ett extra plus för varje sak. Rosenberg gjorde ett mål- målvaktstavlan och var den som avslutade när det blev självmål – alltså två plus även där.
Jag kan faktiskt inte förstå annat än att detta är underlaget bakom betygsättningen: spelat med boll i allmänhet och highlights i synnerhet.
Sedan misstänker jag att allmänhetens bristande förtroende för sportjournalister i allmänhet delvis grundar sig på just detta – man försöker utge sig för att vara expert på något man endast har perifera kunskaper om, oavsett sport. Då syftar jag inte på förmågan att skriva ned tränarens ord, formulera om den och göra det till sina egna. Inte heller allt som har med statistik och pratminusjournalistik att göra – jag syftar på kunskaper om spelet, förmågan att förstå och tolka spelet/idrotten.
Hur kan man begära att yrkeskårer som tränare och idrottare ska ha respekt för en annan yrkeskår när många sportjournalister så tydligt demonstrerar sin brist på respekt för de som de skriver och betygsätter.
Av denna enda, enskilda anledning borde, ur ett pressetiskt perspektiv, halva svenska sportjournalistkåren PO-anmälas…
PS Mina gamla dressyrtexter för TT borde kanske även granskas närmare. Visserligen har jag ett pris från svenska ridsportförbundet ( en sådan där ros med band) för femteplatsen i Press-SM i vagnskörning för några år sedan men det är svårt att vara expert på t ex dressyr. I de flesta andra discipliner kan man räkna ut exakt hur bra prestationen var, och hoppas att ryttaren inte orättvist skyller på hästen (vilket ryttaren gärna gör) men just dressyr är svårt för ett stogbygelovant öga.
Lämna ett svar