Riksanstalten Allsvenskan

Det känns som om en förändring har inträffat​ i allsvenskan i fotboll​. ​Eller, kanske inte hux flux men att förändringen förstärkts den här sommaren. ​En lätt obehaglig, svagt deprimerande känsla av att allt fler spelare vill utomlands till varje pris – och de som trots allt är här kan inte utnyttja den kreativa överlägsenhet, den frihet de har med bollen, på pappret. Senaste veckan har stora AIK bli​vit​ utspelade och förnedrade i Falkenberg, stora IFK Göteborg bli​vit​ utspelade och förnedrade i Mjällby.

​Det börjar liknar situationen i svensk hockey​. Massor av spelare försvinner till NHL nästan utan ersättning där de sätts i farmarlag för att anpassa sig till nordamerikansk hockey och deras rinkar. Problemet är att den anpassningen inte finns i Europa, eller Asien och Kina.

En av de stora profilerna, Erton i Djurgården, vill så gärna bort att han begär att få bli utlånad till ett lag i Kina. Jag såg hur mycket han saknades när Djurgården blev utspelade av Häcken för några dagar sedan. Häcken borde gjort fyra. Fem mål men deras stora målskyttar, El Kabir och Strandberg, har försvunnit under sommaren.

​I El Kabirs fall till en arbisk klubb där han lika lite som ERton kommer utvecklas. ​ Så bristen på offensiva spelare ​gör att ​Rene Makondele ​får spela på topp och göra ​båda målen men borde gjort fler. Om han var en målskytt, vilket ​mittfältaren​ inte är. På de chanserna Rene fick hade El Kabir gjort​ minst​ fyra. Som ersättare har man värvat en islänning som under en säsong i Turkiet knappast fick spela och enbart gjorde ett mål. Han får spela en halvtimme trots att han inte spelat en enda match på drygt fyra månader.

AIK säljer två av sina bästa och mest lovande spelare vilket väl är OK. Fast nu lär ytterligare två vara på väg bort. AIK får mycket pengar men det finns inte längre en massa unga, lovande spelare att köpa. Så istället för att ersätta de flyktade med lovande spelare av klass får man köpa allt yngre och allt mer svårbedömda spelare. Eller ickenordiska spelare från Danmark och Norge.

Allt fler spelare ställer krav på speltid och får de inte det vill de utomlands. Bakom spelarna som vill utomlands står en agent och viskar, en agent som får procent av övergången och ibland procent på inkomsterna.

Inte ens MFF är en förebild längre. När laget kvalar till Champions League borde fokus ligga på det och allsvenskan men spelare som Markus Halsti, Robin Olsen och Simon Kroon pratar om att lämna klubben. Vilket i ett större perspektiv inte känns så smart men samtidigt är det andra tider – allsvenskan är spelarnas, och deras agenters, marknad.

Det görs en stor sak av samtliga svenska lag gick vidare i europacupspelet men att besegra lag från Estland, Irland e t c är inte speciellt imponerande. Ifall svenska lag går vidare även till nästa omgång- då kan vi börja snacka.