Snabb, snabbare, konjak?

Det är en fin gammal sportgren som legat i träda ett tag – kampen om hur snabbt man kan färdas på fyra däck. Redan ca 1905 körde en Fiat över 200 km/h. Och Campbells monsterbilar dånade fram över sandbanorna i Florida eller sjöbottnarna i Utah i över 300 km/m i slutet av 20-talet. Innan han omkom i ett rekordförsök med motorbåt, i vatten, 1933.

Nu läser jag, och ser, en video om att rekordet nyligen slogs – 435 km/h av en konjakstillverkare…

http://www.theguardian.com/sport/video/2014/feb/25/new-record-for-worlds-fastest-road-car

​Jag tycker det verkar löjligt att i dag satsa mångmiljonbeslopp på att köra fort när ingen längre bryr sig om hastigheten – en proton i en accelerator gör typ 300 000 km i timmen, d v s nästan som ljuset. I det sammanhanget känns 435 km/h som en ganska beskedlig fart. Å andra sidan är det inte farten som är det viktiga för konjakstillverkaren och konkurrenterna utan för att synas i rätt sammanhang. De tror alla att vissa människor kommer gilla deras konjak bättre för att en del av reklamkontot hamnar i tanken på en icke överväldigande bensinsnål bil.

Hur tufft, eller maskulint, eller konjaksbegärligt är det då att köra for

​t?​ Nja, ganska tufft, faktiskt. I rätt sammanhang. Själv har jag bara kört lite över 200 i timmen, ca 240 i en Ford Granada V6 ​tillhörande bokförlaget Bra Böcker som vi slagit i ett lite sidofönster på (lång historia) ​ men då wobblade den ganska bra. Vid Vättern en sommarmorgon vid 4-tiden för 30 år sedan. Min nuvarande banliknande gatu-BMW älskar att ​tugga motorväg​ i 150-160 i timmen men jag har inte ens provat ​hur mycket över 200 den gör!

Jag har åkt en Ferrari F40 banmodellen men tyvärr på en bana där vi inte hann komma upp i några extrema hastigheter. Jag skulle åkt med Lill-Löwis på Le Mans 1998 då man introducerade en ny Audimodell. Den gick inte så bra det året varken för mig eller Lill-Löwis. Men vann sedan flera år i rad och gjorde cirka 360 på LeMans-rakan utan chikanen. Dessvärre kom jag aldrig riktigt ned i bilen, trots att teamet gjort i ordning en speciell stol till mig bredvid Lill-Löwis.

Med andra ord kan jag konstatera att jag är alltför stor för racing och snabba bilar.

För övrigt tog jag revansch efter träningen när alla bilarna var i depå då jag lånade en av AUDI-teamets moppar och körde ut på upploppsrakan.Toppade säkert 80 när jag korsade mållinjen i den lätta uppförsbacken. Sekunderna senare kom en snabb privatbil med säkerhetsvakter upp jämsides som – på franska och i vad som kan ha varit berömmande ordlaga – skrek uppskattande saker till mig för min fina körning och pekade mot depån. Ungefär en sekund senare bröt jag Le Mans…

Det var i alla fall rätt sammanhang… …och fart för övrigt är inte allt! En konjak till ​ ​exempel – vem vill förknippa en god konjak med att dricka snabbast?