En lustig olustig sak…

Mannen som var min väg in på Nou Camp är på besök i Båstad. Miguels 86-åriga mormor gick i princip enbart och såg Madrid så på resten av matcherna höll jag fram hennes kort (Carnet) med tummen över fotot för att markera att jag var en annan.

Det funkade alltid.

Nu har Miguel efter 29 år separerat från sin tjej och skaffat eget Carnet – eller snarare köpt in sig på en väns eftersom enbart barn till kortinnehavare får bli nya ”socios” d v s ha ett carnet. Och det är fullt även fast Barça enbart snittar 72 000.. Hade de räknat som i svensk hockey hade det varit 98 000 i snitt.

Vi pratar mycket Barça pch vi diskuterar målvakter. Jag hävdar att Bravo är värvad som andremålvakt precis som ”Kevlar” i Madrid.

Jag säger att det enda som irriterar mig är Bravos attityd. Att han lyfte på benen och så högt när han räddade nicken i första halvlek mot Napoli innebär att han vill göra Tv-räddningar vilket aldrig är bra.

Då plockar Miguel fram sin mobil där han har massor av matcher och de senaste målen och visar mig det jag missat – Bravos tavla vid Napolis mål i andra halvlek. Vilken helt och hållet beror på fel attityd, på viljan att göra något ganska enkelt se svårare ut än vad det är.

Istället för att flytta fötterna, istället för att boxa eller bara stoppa skottet ska Bravos klistra det hala, skruvade, sjunkande droppskottet och så går bollen mellan hans händer.

Som sagt, fel attityd!

Man blir aldrig stjärna genom att försöka fuska till sig den rollen, inte på Nou Camp.