Alltför många MFF-are i MFF

Agon Mehmeti vs Pawel Cibicki är duellen om samma position på plan. En duell mellan två bänkspelare som är väldigt olika och bedöms olika beroende på om det är tränare, sportchef eller supportrar. Duellen är även ett led i den ständigt pågående maktkampen i Malmö FF, den mellan de gamla himmelsblå dinosaurierna och nya tränare som inte pratar skånska.

I våras gjorde unge Pawel några bra inhopp, avgjorde t o m några matcher. Han visade att han utvecklats sedan förra året. Men fortfarande alltför ung, oerfaren och valpig för att få starta eller erbjuda någon som helst hjälp i huvudspelet. Däremot löper han bar och mycket och gör ofta irrationella saker. Hans inhopp bryter ofta mönster och idéer som kört fast.

Därför var värvningen av Kiese Thelin logisk – stor, ganska ung targetspelare som bör kunna utvecklas mycket. Sedan värvade MFF ytterligare en forward, ”hemvändaren” Agon ”Ålen” Mehmeti.

Skyttekungen som jag alltid tyckt är en ganska dålig avslutare och hans år utomlands tycker jag gett mig rätt. Det har inte blivit många matcher för ”skyttekungen”. Han är dessutom 24 år och har troligtvis inte fler växlar i karriären. Jämförelserna med Cibicki slutar hela tiden till Pawels fördel.

När Agon debuterade gjorde jag två reflektioner.

#Att Agon var usel men att man inte kunde bedöma en spelare efter 45 minuter. Han måste få några matcher på dig.

#Att hans kroppsspråk var helt fel. Han uppträdde som han var bortskämd kontinental storstjärna med stora negativa gester när han inte fick bollen, stirrande blickar av vrede e t c. Jag tänkte att det säkert försvinner snabbt. Sedan gjorde Agon två OK mål mot Falkenberg och hyllades av fans och media. Ålen var tillbaka.

Detta imponerade föga på mig och han de följande tre, fyra matcherna har man varit lika usel som i debuten. Inte nog med det – hans kroppsspråk är det samma. I matchen mot Gefle tyckte han att man borde fått flera bollar istället för att MFF-arna ständigt gick på snabba avslut. Han hade delvis rätt i det – har man flera offensiva passningsalternativ, eller möjlighet till instick, bör man inte avsluta från 25 meter. Problemet är att Agon i princip vid varje anfall då han inte fick bollen markerade sitt ogillande med utslagna armar, blickar och snack som inte gick att uppfatta. Nästan varje gång riktade sig vreden mot unge Simon Kroon. Varför Agon håller på så här, och tillåts hålla på så här, har med hans status att göra. Den fotbollsblinda delen av supportrarna älskar honom och tror han, liksom de, är MFF-are. De glömmer så fort.

De två spelare som gjort störst väsen av att de även i hjärtat är MFF-are de senaste åren har båda lämnat klubben som Bosman-splare, d v s lurat klubben på övergångssumma och stoppat de extra pengarna i egen ficka. Pontus Jansson och Agon Memeti. Samtidigt tror jag inte Agon är Aage Hareides val. Agon är alldeles för dålig och alltför lite lagspelare för Hareides smak. Agon är heller en intelligent spelare något även det norrmannen föredrar. Jag tror att den enda orsaken till att Agon fick ett långt kontrakt med MFF var att han är kompis med alla gamla MFF-are i klubbens organisation och att han älskas av många supportrar. Det är en av flera liknande problem i MFF de senaste åren, den mellan himmelsblå fundamentalister aka ”fundis” och ”förnyare”.

Det är bland annat den sorts brist på professionalitet som gör att MFF har så svårt att göra sig gällande i Europa.