Borde svensk fotboll införa glesgrässtöd?

Eftersom fotbollen börjat klimatanpassa matcher även i Sverige med ”cooling break” borde man naturligtvis löpa hela linan ut och även inför colding break” d v s inte spela när det är alltför kallt. Vilket är liktydigt med att man i Östersund slipper spela fotboll i april och att man i t ex Umeå börjar säsongen i juni. Kanske är då frågan när t ex Kiruna egentligen ska spela – en kortsäsong med 15 hemmamatcher och gratis myggspray i juli?

Eftersom jag hastigt och lustigt börjat hålla på två lag från landets övre delar har jag funderat på ”likheterna inför tabellen/olikheter inför lagen” d v s ifall alla klubbar har samma förutsättningar? Det har de inte. Speciellt missgynnas de lag som har smällkalla vintrar och inte kan träna utan mössa och broddar istället för dubbar förrän i maj/juni – typ Östersunds FK och FC Umeå. Och naturgräs, det underlag de flesta motståndare har hela vintern, tvingas dessa glesgräslag resa hundratals mil för att få träna på. Kanske en vecka eller två i Danmark under det norrländska vinterhalvåret. Det är orättvist.

Ifall jag räknar med att snön är borta i Östersund den 1 maj och vi började spela då hade Superettan sett ut så här i dag:

ÖFK 34 poäng
Hammarby 31
Ljungskile 30
Giffarna 29

Tabellen vittnar om de orättvisa naturlagar under vilka norrländsk fotboll tvingas framleva.

Ett ännu värre exempel är FC Umeå. De ligger nu i mitten av tabellen med bara hälften så många poäng som den kontinentala ledarduon Athletic och Frej. Men i fall Division 1 Norra startade den i början av juni och man strök de sju första omgångarna skulle tabellen se ut så här:

1.Athletic 19 poäng

2. FC Umeå 18

3. Frej 17

Jag tycker att SvFF borde näringsberika norrlandsfotbollen med poängtillskott direkt i tabellen. Klimatkompensera poängbortfallet med en naturlig medianpoäng eller börja spela under liknande klimatförutsättningar.

Med detta yrkar jag på att svensk elitfotboll inför glesgrässtöd, helst retroaktivt.