Fegt eller fatala fel?

Mycket av eftersnacket handlar om Kiese Thelins beslut att​ bli​ så liten ​ ​han överhuvudtaget kunde, d v s för att inte träffas av bollen försökte han göra en imitation av ”teskedsgubben,” i MFF:s bortadress. I klubbens och svensk klubblagsfotbolls viktigaste match på flera år.

Fast Kieses uppgift som en del av frisparksmuren är att, just där och då, träffas av bollen. Kiese tar beslutet att det är viktigare att det inte gör ont än att förhindra ett mål. Just det är naturligtvis något ingen annan kan lastas för. Men frågan är – vad gjorde han där? Lika märklig som Kieses agerande är hans placering och det ställer flera frågor om hur MFF organiserar sitt försvarsspel.

Åge Hareide var en försvarsmedveten spelare. Till sin hjälp som MFF:s huvudtränare har han den före detta mittbacken i MFF Olof Persson som assisterande tränare. Rimligtvis är det Perssons uppgift att se till hur försvaret är organiserat, speciellt vid fasta situationer. Det är frågor som vilka som har den och den zonen vid hörnor, vilka som ska ta man-man-markering, hur högt man står vid frisparkar, vilka som ska stå i en mur och var med mera.

Matchen mot Salzburg visar att MFF betänkligt har slarvat med just dessa detaljer. Rent konkret är det ett faktum att motståndarna skapade sina bästa chanser och gjorde sina mål i samband med fasta situationer. Det kunde det eftersom MFF inte verkade speciellt organiserade vid fasta situationer.

Bara en så pass simpel sak som att ifall motståndarna slår korta hörnor måste det finnas TVÅ försvarare där ute. Det var det aldrig. Troligtvis slår Salzburg ofta korta hörnor och ändå verkade MFF helt oförberedda på detta. Dessutom ändrade man inte uppställningarna – även sent i matchen kom bara en spelare ut för att möta en kort hörna och blev naturligtvis överspelad. Lyckligtvis var MFF betydligt bättre i luften än Salzburg men de spelare som hela tiden löpte med bollen från långlinjen och in med ambitionen att vägga eller göra instick var hela tiden farliga.

När det gäller muren och spelarna är rimligtvis idén att när man tar ner hela laget för att försvara vid fast situationer som frisparkar ska de bästa huvudspelarna och mittbackarna, de defensiva försvararna INTE stå i muren. De ska nicka undan bollar. Thelin är rimligtvis en av lagets allra bästa huvudspelare, även defensivt, och borde överhuvudtaget inte vara i muren.

Om han ska stå där ska man placeras i mitten där han gör bäst nytta eftersom han kan nå högst. Nu misstänker jag att han placerats där för att man vet att han är rädd men då ska han stå i mitten med spelare på var sida som ser till att han inte vänder sig om och gör sig liten. Om spelaren är feg måste han härdas, så enkelt är det.

Rimligtvis är det Olof Persson som är ansvarig för detta. I den beräkningen bör man ta med att Kiese bara varit i MFF drygt 40 dagar och inte stått i så många murar tidigare. Samtidigt är här så mycket fel att det snarare verkar logiskt att Persson och andra inte har koll och inte kunnat påverka Kieses nerver och mod, hans mentala inställning till vad som krävs av honom, i laget, för klubben. Och är han nu känt för sin feghet – varför placera honom just där? ​

Sedan kan man diskutera hur stort inflytande Robin Olsen har. Eftersom han missar den första frisparken av Soriano så ställer han upp fem man i muren från ett avstånd och utan särpräglade vänsterfotade frisparksexperter där man annars enbart brukat fyra​, högst fyra​. Slutsatsen blir ändå att jag varken vill lasta Robin Olsen eller Kiese Thelin för den insläppta frisparken utan felet ligger högre upp i organisationen.

När Lasse Lagerbäck dissade MFF:s försvars organisation gjorde han det utifrån hur enskilda spelare förlorar närkamper, inte blockerar bollar och tappar sin markering. Det hade han naturligtvis rätt i men jag tycker det är något som speciellt MFF är dåligt på. AIK:s försvar, åtminstone tidigare år har varit väldigt solitt och duktiga på att blockera och markera men ofta med betydligt sämre spelare. Fast det finsn en skillnad – AIK har ytterbackar som är bättre defensivt än offensivt. Före Tinnerholm har MFF ofta valt tvärtom – Albornoz och Ricardinho var och är två väldigt dåliga försvarare men duktiga yttebackar i MFF.

​Med andra ord finns det en kultur i MFF, liksom i Salzburg, att offensiven får ske på det defensiva spelets bekostnad. Desto viktigare då att man organiserar det som går att organisera, på bästa möjliga sätt.