Laul och Lustigheter

Sportbladets Robert Laul och jag har en historia. Vi har också en gemensam fb-vän och nu har vi hamnat i två diskussioner. Vi har olika uppfattningar, jag polemiserar inte med Robert medan Robert inte kan låta bli att förlöjliga mina tankar.

Den första diskussionen handlade om Markanen och varför Madrid betalde så mycket pengar för honom. Jag tror det som vanligt handlar om Florentino Perez och hans företagsgrupp – det är väldigt ofta som Madrid betalar alltför mycket pengar för spelare och säljer alltför billigt och nästan alltid finns det ett samband Pérez byggnadsbolag. Man behöver inte vara läsare av Barcelonas sporttidningar för att veta det men det hjälper kanske. Kopplingen har funnits ända sedan tiden med ”Galacticos” och är väl dokumenterad. Jag skrev t o m en helsida om det på DN Ekonomi för fem, sex år sedan.

Jag tror också att det handlar om en spelartyp Madrid vill ha men i framtiden inte kommer ha så stor användning för eftersom fotboll blir alltmer försvarsmässigt inriktad. Lågt försvar och snabba omställningar har genomsyrat så väl CL som VM och jag tror det kommer att bli alltmer uppenbart i år. Stora, tunga centrar är inte framtiden. Det är min teori.

I går gällde det texten om bristerna i organisationen av MFF:s försvar. Laul hade då skrivit en märklig bloggtext som ironiserade över Lagerbäck kritik av försvarsspelet i svensk fotboll. Laul menade att ”Lavas” inte skulle kritisera de svenska mästarna som dessutom var på väg till CL – som om man bara ska hylla när MFF åstadkommer ett positivt resultat. Han förlöjligade Lagerbäck och Island – som om organisation och försvarsspel handlade om länders storlek och historiska resultat. Och även om det gjorde det – Island släppte in två, eller var det tre mål mot Kroatien medan Sverige i samma playoff släppte in en massa mål mot Portugal när motståndarna släppte på gasen. Många baklängesmål för landslaget kommer dessutom på grund av misstag i försvarsspelet. Laul hugger på Lagerbäcks konstaterande att MFF förlorade närkamper men i mitt tycke var det så uppenbart att MFF förlorade i princip ALLA 50/50-bollar.

​Och ja, mot Kroatien vann Island väldigt många närkamper, krympte ytor och var inte så himla långt ifrån ett VM-slutspel. ​ ​Dessutom gjorde Lagerbäcks Island väldigt många mål i kvalgruppen. ​

http://bloggar.aftonbladet.se/laul/2014/08/lasse-lava-trollar-med-kakor/

Laul tyckte min analys var amatörmässigt och undrade om det var ironi eller allvarlig bloggtext. Speciellt tyckte han uppenbarligen stycket om Thelins vana/ovana mod/feghet var roligt – att Thelin blott varit i Malmö ca 40 dagar och inte stått i så många murar när bollen kommit mot honom.

Trots att jag bad honom utveckla gjorde han inte det så jag för själv resonemanget vidare.

Inga lag tränar murar med levande spelare. Eller det kanske finns men jag har aldrig sett det på allvar. Man har en ställning som får markera mur. Ibland (för nästan aldrig på en gemensam träning har jag sett spelare träna frisparkar det är något som tränare tycker enskilda spelare själva ska utveckla) har jag sett teknikträning på fasta situationer men jag har jag sett frisparksläggare träna på/med kraft och lagkamrater framför.

Vad jag menar är att jag inte tror att MFF:s tränare visste att Thelin var rädd och skulle vända sida och rygg mot bollen för att slippa en eventuell smärta. Och jag tycker inte det är en bagatell – jag tycker det är ett litet men i Salzburg avgörande moment.

Att MFF förbisett detta tycker jag också att hans placering tyder på. Thelin är ju som yttre spelare troligtvis ”riktkarl” och den som Robin Olsen kommunicerar med. Alltså extra viktigt att just den spelaren står exakt där målvakten vill han ska stå. Och ändå är det just han som inte klarar uppgiften.

Börja titta på murar i storlagen, i CL, i EPL. Ni kommer aldrig se en av lagets bästa nickspelare stå i muren om det inte är extremt kort avstånd, ingen boll in i straffområdet är möjligt och man ”vet” att skytten kommer försöka skruva bollen över muren. Men då står han alltså i mitten av muren, inte som ytterspelare.

Och jag tar gärna kritik mot mina synpunkter men då och då de måste även vara seriösa. Varför Laul dissar mina texter tar jag egentligen enbart som en komplimang – ibland är han en oerhört duktig och kunnig fotbollsjournalist och ibland är han bara dålig och osaklig. Jag tror attt han fortfarande är sur på det faktum att han en gång kallade mig Sveriges sämste sportjournalist och sedan visade sig att det byggde på osakliga och fullkomligt felaktiga grunder.

Det är OK att tycka och tycka fel men man måste också vara ärlig och uppriktig. Jag tror att det hela handlar om bristen på kritik och diskussion om svensk sportjournalistik. Den existerar inte och därför tar Laul nu chansen att dissa och förlöjliga en liten blogg och några fb-länkar så fort han får chansen.

Jag tror att Robert Laul är lika frustrerad som jag över den allmänt låga nivån på svensk fotbollsjournalistik men bår kritik tar sig olika uttryck.