MFF-HIF

Det är en förvirrande känsla. Inte så mycket att mina favoritlag möter varandra – det gäller ju inte så mycket idag men inga kravallstaket, inga hatramsor, inga förväntningar. Som om det inte var på allvar​, som om MFF-HIF var en vanlig match. Det är inte allvar, det är fotboll, ren fotboll.

Den allomfattande känslan är istället estetisk och social. Det så vackert med de röda och blå färgerna som lyser i septembersolen mot det väldigt gröna gräset. Den extremt ljusa, helvita bollen och de stora grå betongläktarna, de stora tomma betongläktarna är väldigt grå utan människor.

Det är ett MFF-HIF U21 ​med några hundra ”blå” som kurar i skuggan på den gamla press- och hedersläktaren. Unga tjejer och gamla gubbar, många med starka slaviska drag och de många unga mörkhåriga killarna som alla är noga med att ta i hand med varandra, nicka och i hövlig ton fråga ”läget”.

Det känns som om vi är Malmö här, ett koncentrat som tar ledningen med 2-0 mot HIF bara för att Cibicki och Nazari är snabba och HIF:s backlinje ligger alldeles för högt med tanke på hur långsamma mittbackarna och högerbacken är. De bara springer förbi dem och målvakten i HIF lägger sig alldeles för tidigt varje gång. Och när Alvaro Santos försöker dra i Johan Hammar vid en hörna får HIF straff och än en gång går målvakten alldeles för tidigt. Han är på väg mot höger redan innan straffskytten börjar pendeln.

Det går att läsa lagen. MFF har tre spelare som spelat i A-laget flera gånger i år. De är alla 20 år eller yngre. Plus Concha som är gammal och långsmam en ganska nyttig här bland alla unga talanger.

HIF har Lindström, Christoffer Andersson och Alvaro Santos – alla gamla, trötta med troligtvis ganska dyra kontrakt även om de också har tränaruppgifter. Men de älskar fotboll och under rätt omständigheter är de naturligtvis duktiga och nyttiga. Alla utom möjligtvis Alvaro som har väldigt svårt med tempot och farten. Men det säger mycket om HIF 2014 och kanske även något om Jesper Janssons avgång. Bojanic är också med, han märks inte så mycket men jag gillar nr 11, ifall han är ung. Han har ett bra driv i steget vill hela tiden framåt från sin offensiva mittfältsroll. Samtidigt är där några HIF-spelare som aldrig kommer spela på en högre nivå än det där. Å andra sidan förmodar jag att några av spelarna i HIF Akademi i tvåan skulle kunna vara med här, att HIF U21 är spelare som antingen är alltför gamla eller inte tillräckligt lovande, en lag som rehabiliteringsvård, en sluss ut i det bolllösa samhället.

I MFF spelar den omtalade ”nye brassen” mittback – han som är på provspel och känner Patrick Ekwall på TV4…

Brassen har bra ben, han är snabb, explosiv och väldigt bra byggd. Men han är försiktig, tar få närkamper och väljer sju gånger i första halvlek att istället för att slå en passning medprecision att spela bakåt. En gång slår han en boll och det är 25 meter till närmaste MFF-are. Så han spelar med en extrem säkerhetsmariginal som gör att det varken är lätt att fria eller fälla. Han har några kortare passningar där två är bra och en usel. Han väljer nästan hela tiden att falla istället för att gå upp i rygg och i första halvlek har HIF några chanser bara för att de fyra faller så väldigt långt in i eget straffområde.

Det blir bättre i andra. När jag går med 20 minuter kvar har HIF inte haft ett enda reellt avslut på hela halvleken. Men det är väldigt vackert, alltsammans.