5-3-2 eller 3-5-2?

Hur svårt kan det vara?

​Jag syftar på två saker: dels att spela 5-3-2, dels att avgöra vad som är vad i lagformations siffersystem.

Flera tidningar rapporterar om Åge Hareides försök på Nygamla Ullevi: ett försök som när det tog slut efter 30 minuter hade kostat förmodligen två allsvenska poäng och ett dödligt sårat självförtroende. Det bör benämnas efter vad det är: genant!

Jag misstänker att det är Åge Hareide själv som kallat det 5-3-2 och sedan skriver alla detta lydigt. Man bör dock betänka att det är fullkomligt omöjligt och infantilt att spela 5-3-2 med hög backlinje och mycket bollinnehav. 5-3-2 är ett väldigt defensivt system och det kommer aldrig att passa för ett lag som vill framåt och dominera – det är helt enkelt två helt olika språk av fotbollstaktik. D

I TV-en såg jag dessutom att MFF inte hade en rak baklinje utan Tinnerholms och Pa Konates utgångspositioner var cirka 10-15 meter högre upp i plan än de tre centrala försvararna d vs man spelade klassikt 3-5-2. Det var bara resultatet som inte var så mycket att minnas.

Jämför gärna själv Häckenmatchen med de mot Salzburg – där kan vi prata om 5-3-2 – det är som natt och dag. Så inte fan ska MFF spela ute i Europa så som man gjorde mot Häcken med en långsam trebacklinje vid mittlinjen…

Sedan till fallet Mathias Concha, eller Conchas fall. För det är naturligtvis oerhört förödmjukande att bli utbytt efter en halvtimme. Och det är helt och hållet Hareides fel. Jag kan absolut inte förstå varför han valde Concha istället för Hammar som på alla möjliga, och omöjliga, vis var ett mer naturligt val. Ja, det enda valet nu när Erik Johansson fortfarande var krasslig.

Sedan tycker jag man kunde valt en annan match än mot det Häcken som älskar att försvara lågt och satsa på omställningar. Då hade DIF-matchen varit bättre att testa 5-3-2 i nu när han ändå lät bästa laget spela i Stockholm.