Potter, magikern

Är bäste tränaren i Superettan även bäste tränaren i Sverige?

Valet är kansk​e​ inte helt självklart men samtidigt är det oerhört spännande. För enligt Göran Bolin i sin Sportbladet-blogg om Superettan är seriens bäste tränare Graham Potter i Östersunds FK. Före den på alla håll så hyllade Fredheim, före Thelin i Jönköping och Nanne Bergstrand, King Nanne!

Jag vet nada om Thelin men alla de här fyra hade troligtvis gjort ett bättre jobb än många allsvenska tränare. På rak hand kan jag bara säga att fyra eller fem tränare i allsvenskan jag har mer respekt för, tränarmässigt, än Potter, Fredheim och Nanne. Det ska bli spännande ifall några av dem får förtroende att leda en större klubb nästa säsong. Det förefaller dessutom ganska troligt att åtminstone Nanne gör det med automatik.

Graham Potter är en på alla sätt intressanta tränare. I boken ”Min resa till ÖFK” skriver Graham själv, med lite hjälp från mig, varför han valde ÖFK när Daniel Kindberg återkom med ett bättre erbjudande än det ett år före. Och det visar också på hur annorlunda han tänker i jämförelse med många andra svenska fotbollstränare. För Graham är inte enbart en akademiker, ständigt nyfiken på ny kunskap att förena med fotboll utan även en mycket ödmjuk person. Han har ett ego som är ganska litet. Han ger, åtminstone för en utomstående, ett mycket sympatisk intryck. I fall han tar ÖFK till Allsvenskan i år har Potter verkligen åstadkommit något magiskt.

”Sent på hösten 2010

Det andra erbjudandet var bättre av ett flertal olika skäl. Ett: det var ett annat jobb. Den här gången blev jag erbjuden posten som manager/huvudtränare och var helt såld på möjligheten att bygga en fotbollsklubb med en alldeles egen identitet. De erbjudandena kommer inte speciellt ofta och det var något som jag fann oerhört lockande. Två: jag hade verkligen njutit av att arbeta på högskolenivån i Storbritannien och hade lärt mig mycket av det. Det var en fantastisk miljö att ha skaffat sig nya erfarenheter i som tränare, eftersom jag fick leda studentlag och samtidigt arbeta bredvid forskare från olika sporter och vetenskapliga
discipliner. Från olympiska mästare till professorer i till exempel
idrottsvetenskap och psykologi. Detta, tillsammans med mina egna studier, en examen i ledarskap och emotionell intelligens, gav mig en utmärkt kunskapsbas och ett holistiskt perspektiv på tränarrollen och ledarskap – förutom en erfarenhet av läroprocesser och pedagogik som jag ville använda i den riktiga fotbollsvärlden.

Jag visste också att eftersom jag tidigt hade pensionerat mig som spelare och arbetat flera år utanför den professionella fotbollsvärlden var mina chanser att få jobb på den nivån jag ville i engelsk fotboll starkt begränsad. Jag var också lite frustrerad över engelsk fotboll i allmänhet och ville ha in nya erfarenheter från andra fotbollskulturer. Den utmaning erbjudandet kunde innebära var jag övertygad om skulle göra mig till en mycket bättre manager. Och det gjorde det.”

U​tdrag ur ​ Grahams Potter text i boken ”Min resa till ÖFK” (Modernista 2014, Red: M Sjöholm)

http://bloggar.aftonbladet.se/superettan/