Messi, missade ​straffar och Magnus

Ser Messi missa en straff – och Sportbladet berättar att det är den elfte i karriären. Inte bra, inte bra alls. T o m Jamie Carrighan i Liverpool gör sig rolig över det på twitter genom att jämföra med sitt självmålsrekord på sju.

Det är ett lättsamt hån, lite självironi som inte stör mig men stör det Messi?

Något stör honom. Det känns uppenbart. Jag vet inte om han missat ytterligare en straff nyligen men jag såg honom slå en mot Man City i CL i våras som gick i mål och var helt OK. Missen mot Levante var märklig så till vida att han lade straffen på ett nytt sätt: med kraft och högt. Annars exakt samma ansats, men med längre pendel, annar sista fotisättning och ett tillslag med vristen utan curl.

Eftersom han de senaste åren – sedan han slutade med ungdomsårens Paneka – har han haft två alternativ. Båda byggde på att målvakten rörde sig först och Messi satte straffen i andra hörnet. Men något måste ha hänt i sommar och det här var inte bra.

Detta kan verka vara en liten petitess, för mig. Det är det inte. I dag ska jag skriva klart en lång, lång novell som handlar om en målvakts möte med Messis straffar. Och jag valde Messi för att jag trodde han var bäst i världen…

Jag har säkert sett hundra Messistraffar på youtude och nu… .. .nu känns det inte längre hundra…